Aftonbladet – 17 maj 1842, sida 2

mande och vilda blickar samt med uppblåsta och ljusröda mnäsborrar sprängde de fjederlätta djuren fram i fyrsprång ut efter Banar, blottande sina rundade, skinande och elastiska former. Snart såg man huru svetidropparna sipprade fram på den spända ländev, hur det hvita skumrmaet stänkte kring hals och framfötter, under det att den stora blåsvarta pulsådern i bringan svällde till en fördubblad storlek. Hvad sade jag nyss, Geoffrey, om den der svarta ryttaren på det sverta stoet?, frågade en liten torr man sin granne, i det han, pekande på de ridande, påtog sig en illa passande be skyddaremin, och, i detta ögonblick, icke olik den förträffl:gt tecknade Lord Anson i Bunburys caricaturer ur det högadeligas verld. Den tilltalade, som synes vara en förnyad uppjaga af den hederiige John Bull, svarade helt långsamt: Aonu ej afgjordt, Sir Foote.s När Richard HI red öfver Boswortbfield, så sade han alideles som ni nu söger, tills att han fick det afgjordtn; återtog den vigtige. Machbethbs hexor profeterade ej med större säkerhet om det tillkommande, än ni nu gär, eburu de kanske bade mera visshet om utgången, genmälte John Bull. aSansa er, käraste vän, den som tappar iidag kan vinna i morgon. Edra hundra Pund äro ohjelpligt förlorade, äfven om ni skulle bemanna er med svepskäl från Bermondsey-street eller gå i samråd med någon Swindler och Sharper, emedan hittills ännu aldrig nigon springare utgått från! Harboroughs by, som kunnat öfverträffa Sir Edvard Hawkesworths svarta Annax, yitrade den obetydlige med mycken säkerhet. sHvad heter, mine herrar, den svarta hästen, som, lik Orlandos, tycks flyga genom lufien?x tillsporde nu en tredje åskådare de båda samtalande. Det är eit fuliblodssto från Haltoncastle, ännu blott i femte året, och som redan vunnit tvenne pris. Det tillbörde, som föl, Lord Black