Aftonbladet – 17 maj 1842, sida 2

STOCKHOLM den 17 Maj. — Apgående de sednaste underrättelserna från Hamburg med gårdagsposten anse vi oss främst böra reproducera innehållet af det serskilda post skriptum, som meddelades i landsortsupplagan af Lördagsbladet, med tiliägg af några sedermera ur tidningarna och enskilda brefnotiser till åtskillige härvarande personer sammandragna underrättelser. Gårdagens postskriptum lyder som följer: Enligt löfte lemna vi, för landsorts-abonnenternes räkning, ett utdrag af det vigtigaste, som dagens post medför, serdeles från Hamburg. Ångfartyget Gauthiod återkom redan i går afton kl. 7, och emottogs vid Skeppsbron af en otalig mängd väntande. Det medförde den nyheten, att eldsvådan i Hamburg blifvit släckt Söndagen den 8 dennes, efter att hafva förstört omkring 1 af staden å en sträcka af 2,600 alnar samt i bredd Y4:delderaf. 1700 å 1900 hus anses afbrända, och förlusten stiga till 50 å60 millioner mark. De resande hade äfven med sig flere exemplar af en lithografierad plankarta öfver staden, hvari de afbrunna delarna äro med svart utmärkta. I dag hafva anländt Hamburgerkorrespondenten och Neue Zeitung till och med den 40 dennes. Det sednare bladets tryckeri har Jyckligtvis blifvit oskadadt. Ur dessa tidningär, jemte ett tryckt exemplar af ett enskildt bref, bemta vi nu följande detaljer, börjande med följande ur Hamburgerkorrespondenten för den 9:de: Elden har rasat ut, och sedan i går är all farhåga förbi, att ur de rykande ruinerna i den afbrända delen af staden elden på nytt skulle kunna flamma upp. Det djupaste lugn råder i staden; autoriteterna bemöda sig, att genom ändamålsenliga åtgärder, så mycket som möjligt afbjelpa den förvirring, som var oundviklig efter en sådan katastrof, hvilken förstört en stor del af våra allmänna byggnader. Invånarnes nit och verksamhet söker att lindra de husvilles och nödlidandes elände, och de föreningar, som bil dat sig, för att bispringa, visa redan den mest välgörande verkan. Dock kommer ännu någon tid att förflyta, innan de nödvändigaste behofven för ögonblicket blifvit afhulpna; ty måttet af den olycka, som träffat vår fädernestad, är tyvärr alltför stor. Vårt vördnadsbju