Aftonbladet – 14 maj 1842, sida 3

skyldigheter, öfver sundhetsväsendet, gatuläganinj m. m. Vidare hade samma kommitt anmärkt, at den åsyftade likheten i utgifter icke skulle ernås emedan på landet kommunerne till en stor del sjelf ve aflöna sin polis, samt att det är en allmänt an tagen princip, att betjente, som tillsättas af under ordnade embetsmän, och som icke uteslutande är sysselsatte med statens förrättningar, lönas af kom munerna. Nuvarande : justitie-kommitten Kar till en börja! anmärkt, att polisväsendets aflöning af stadskommu oerne varit i Norge med ett enda undantag öflig all intill konstitutionens införande, samt att väl en Kongl Resolution 4815: bestämde att polisens embetsoci tjenstemän skulle lönas efter samma reglor som sta tens öfriga embetsmän af statskassan, till hvilke: koremunernas afgifter för polisväsendet borde ingå men att Storthingen aldrig erkänt denna förändring såsom en princip, utan biott undantagsvis uppför vissa polislöner på budgeten, mot godtgörelse af ve derbörande kommuner. : !Kommitten medgifver visserligen, att nyssnämndi förfogande utgått från afsigten att bringa ordninj och enhet i förvaltningen, samt att denna äfven skul le fullkomnas genom närvarande förslag, men kom mittn kan icke medgifva, att denna ordring skull blifva den tjenligaste. Dan anser, att frågan huru vida det vore rådligt att återvända till den centrali sation, som uttalat sig i offentliga anstalterna. all sedan 4814, eller huruvida man bör återvända til de före nämnde tid rådande feglor, må bedöma: efter allmänna grundsatser, hemtade från kommu nernas förhållande till staten. Kommitten har derföre uppmärksammat, att en a den. konstitutionella statsformens lärdaste och skarp sinnigaste undersökare, Rotteck, (i dess Staatslexi: con, art. Gemeinde) räknar den lägre eller lokalpolisen till de: offentliga föremål, dem kommunerns icke allenast böra betala, uten ock, genom sina sjeif. valda rmagistrater vårda. Denna grundsats är också följd -afBadenska och Wirtembergska kommunal: lagstiftningen, som lagt polisens lägre, icke blott administrativa, utan äfren dömande funktioner unde! den: af borgrarne valda magistrat. Annu utsträckta. re äro de rättigheter, dem spanska och engelska kommunalinrättningarne tillerkänna ståderne och distrikterne i hänseende till polisen, hvars betjening på sodnare stället lönas och tillsättes af borgarena, såmt endast kontrolleras af högsta statsmakten. Det förekommer således afgjordt för kommittån, både, att det är möjligt att handhafva allmänna säkerheten :med en kommunalpolis, till och med under förhållanden, som, äro långt mer invecklade och vanskliga än de norska, och att sådant verkligen äger rum i flera af de stater, der den koönstitutionella principen: är genomförd med största konseqvens. Staten har, efier kommittens tanke, intet att äfventyra vid att betro. tillsynen öfver säkerhet till person och egendom åt borgarena, i hvilkas intresse dess vidmakthållande är. Det mindre samfundet skall, om än icke utvälja bättre personer, än styrelsen kunnat: göra, åtminstone hålla bättre tillsyn å dem. Isynnerhet skall polisen då komma att bestyras med största ekonomi. Erfarenheten bar visat, att de förvaltningsgrenar, som bestyras af sfukeam, oupphörligt tarfva tillökning i personalen; skulle staten öfvertaga polisens aflöning, så skulle städerna oupphörligt begära anställandet af allt fler polisbetjenter, i-tanka att derigenom erhålla en förbättrad polis, utan någon serdeles kostnad eller olägenhet, och till en sådan begäran skulle de så mycket mer känna sig uppfordrade, som de icke kunde utöfra någon kontroll öfver de af staten tillsatte betjente, hur försumliga och oskickliga dessa än kunna vara. Kommitten antager derföre, att man icke bör låta förleda sig af ringheten i den nu för polisen begärda summan (omkring 42,000 Rår Sv. Bko), emedan denna snart skulle öka sig. Deremot har man i Norge erfarenhet om en ganska verksam, men : ändock föga kostsam kommunalpolis, i de s. k. börgarepatruller, om än dessa kunde behöfva förbättring i; hänseende till bördens jemnare fördelning; det synes ock kommitten klart, att en polis, som står i värmaste förbållånde till borgerskapet och dess föreståndare, måste vara den som i en fri stat lemnar den säkraste borgen mot maktens missbruk. Vidare har kommittn, som icke bordt ingå i undersökning om sättet att underordna kommunalembetsmännen högsta styrelsens kontroll, ej kunnat lemna obemärkt, att det otvifrelaktigt skulle vara en återgång, om Storthinget ville inlåta sig på en ytterligare centralisation, hvilken, om den än skulle kännas lättande för ögonblicket, likväl, ech just der igenom; skulle förhindra den reform, som verkligen är nödig. Slutligem erinrar kommitten, att just den högsta statsstyrelsen, Regeringen och Storthinget; böra finna det orådligt att införa en centralisstion af ifrågavarande art. Den skulle nemligen leda derhän, ätt tömma statskassan för lokala behof, så att intet blefve öfrigt för de allmänna. Den statsmakt; som beviljar utgifter, skulle nemligen icke blifva njugg i fråga om summor, som angå hvarje borgares eiler distrikts enskilda behof ), och då tillgångårne haf va en gräns, skulle de allmänna behofven, af hvilka ingen funnre sig bafva omedelbar nytta, komma att stå tillbaka. i På alla dessa grunder har kommitten, med 6 röster mot 2, hemstillt att Konungens proposition måtte icke bifallas. ö Sistförfl. riksdag hos oss lemnade härpå ett ganska talande exempel. De för lokala behof ifrågaställda ! anslag beviljades med en sådan berdedvillighet; att i hela det betydliga öfverskottet i statskassan var ! nära att på några dagar rinna ut, så att man biott med möda kunde åter knyta för säcken. Red anm