Aftonbladet – 13 maj 1842, sida 3

t) Förf. hade i det föregående gjort en hastig teckning af Wesl-y, Metboristsällskapets stiftare, och hvilken han genom vissa uppräknade egenheter sammanställer med prosten Wieselgren, Detta förforande gifver oss en vink om den troliga orsa: ken till brocbyrens utgifvande, just nu. Man må säga hvad mu behagar om prosten Wiese!gren, mean kan göra anmärtniosar emot hans brådska och obetänksamhet i hvarjebanda; men svårligen lärer man kunna underkänna bans rena nit för folkets moralitet, bans outtröttliga, oegennyttigr arbetsamhet, och bans förtjenster såsom lärare, vida öfvervägande de fel, man kan lägga honom till last. Om denne man nu, för att finna ett trefligare hemvist, söker sig ifrån ett stift till ett annat (ryktet påstår, att ban söker Skatelöfs pestorat inom Wexio stift); så är väl detta icke så be synnerligt, i fall det skulle vara sanning, som man sägår, att Lunds konsistorium gör honom hans dagar i Vesterstad så sura som möjligt. Imedlertid lära personer finnas, som icke heller gerna se bonom i Wexiö stift, Och som för tillfället söks föra upp alli bvad möjligt är, för att diskreditera honom, Det förekommer oss verkligen bedröfligt, om en bok, hvilken, som Hr Broomås, inaehåller många läsvärda saker, dock icke skulle skrifvas och utgifvas för snnat ändamål, än attsöka skada en lendsman och fortplanta den gångbara mias: man: odium theologicum. Det är i synnerhet Minvervas sätt att upptaga och omtala Hr Broomes bok, som pifvit 0ss anledning till vår här yttrade förmodan om bokens ändamål.