Aftonbladet – 13 maj 1842, sida 3

lit brran allt detia ), Stald: tillsammans med torg eelserna och berättelserna ibland oss, lemnas vä säker anvisning till den mening, att absolutismen ä1 an, efter nordiskt dystert lynne och opinionen mo Tdryckenskapen, väl vald form för methodismen ch under hvilken annan form skulle methodismer vågat sig ut i landet ibland ett Lutherskt prester skap och folk? Låt den rycka fram 1 sin helig ians, låt den krypa genom sin nådastol, låt der örsöka att draga trolofningseller vigselringarne ui svåra fingrar och de brokiga västarne af våra kaval .ljerer, låt den försöka att beröfva våra qvinnor sit siden, sina smycken, och våra barn, vår ungdom sina nöjen. låt den blotta sin Amerikanska osedlig. het, låt den med ett ord visa sig i annan skepnad in den förstod att taga, eller låt den i sitt skiltande :mil och skgarprättare-utseende söka inställa sig ho: andra, än dem, som hafva större välmening än men. niskokännedom och erfarenbet; låt methodismen så göra, och han får sin plats vid en skampåle. Men iet aktar han sig för. Han söker sympathier, ty han behöfver dem för sitt hemliga ändamål, och frågar sig: buru vinner jag dem? Jo, jag vänder mi. mot dryckenskapen, och med mig förena sig dr Äädie i landet för mitt föreburna ändamå! att för. nyktra, och de andra för mit och sitt verkliga ändameal att taga förstånd och frihet ifrån folket. Straxt efter besvaras frågan: Hvad vill detta säga?, med följande, som visar methodismens politiska syftsing: Ålt metbodismen egentiigen vill sig sjelf, om han ack menar väl dermed, det tyckes utan fara kunna antagas, och efter äfven det onda är godt för något, medgifees metbodismen den ära att icke hafva varit utan gagn, fsstän det goda varit öfvervägdt af det Plondan, Såsom en mission till hedningars omvänå delse är dea med sitt enda ö7a god nog, ty den ser ändå mer än hedningen. Hvad den skulle och hvad den vill ibland svenske Lutberaner, är en gå te, hvilken fremtiden: kan komma att lösa. På det ägre folket har den öfverallt lagt sin slagruta, och till biträde har den således att påräkna de krafter, hvilka öfver folket vilja herrska obetingadt och herr ska säkert, ty så har folket alla dagar fått plikta för sitt religiösa sinne, att ilskan deraf hetjent sig. för att med folket göra hvad hon ville. Ogudaktig heten är likväl minst ett fel ibland folket, och om den ibland folket får insteg och fäste, inser nog en ; änkare hvaraf det kommer. I högre och upp!ystare regionerna her man länge icke velat tro, att der J bäste christen är den bästa menaniskan och den bä:I ste medborgaren, icke velat begripa, att christendomen är bästa regulativ och korrektiv för den christ liga fribeten både der och här, icke velat basvära sig med iakttagelserna, hvilka christendomen och cen christliga kyrkan fordra. Det är således i dessc regioner, som man bör önska methodismen lyeka til! att intega fältet, och derifrån skulle den reform, Isom kan behöfvas, taga strömmens naturliga gång I nedåt till folket, och väl vore det, ty det är visst, stt sedan christendomen löst och i mer än 48 år. I hundraden predikat allmänt menskligt värde och allI män menskiig friset, blifrver christenheten, med ingen eller bristfällig christendom och under en ochristiig behandling, det farligaste folk i verlden. Ack! om de högste och högre besinnat det! Men, under vilkoret af sådant christligt biträde ofvanifrån, står landets upplysta presterskap bättre skickadt för Tverket än metbodisterna, fastän det icke mera står på catholsk eller methodistisk friare-fot, icke har nyhetens behag att hjuda på, eller några sagor att förvilla med, eller några underverk att skryta med, eller anser för sig passande att gå på sjilarne med en murbräcka eler att, med sin stående lagliga lön, anstränga sig och såsom björnen eller markattan darsa och bäfva sig för penningar. Ea författare har sagt, att den sekteriska fiendskapen erdast alltför ofta står i förbindelse med sjuka politiska meningar, utan att på den tiden (4828) lägga methodismen en sådan förbindelse till last. Det är icke heller nu åfsigten att beskylla methodismen för politisebe Umtiriebe ehuru den sekeriska fiendskapen må väl icke heller för methodismen vara en alldeles obekant och främmande känsla. Finnes en sjuk politisk mening ibland oss, xunna sådana ord imedlertid tagas ad notam. Till läsarens förlustelse anföra vi slutligen ur Bibhanget elt par stycken, som äro både qvicka och i många fell träffande: Elt nätt och litt sätt att bilda en stor nykterhetsförening. Församlingspersonalen antages till 1,800. Presten antages som stiftare. 4) Presten befaller all ungdom under 45 år att låta teckna sig, och denna ungdom utgör vanligen vida mer än 4 af folkmängden . . -. . . . 650 b) Qvinnokönet öfver 45 år utgör , af återstående personalen, och, om här undantsgas ett tjog obstinata qvinnor, anses resten medgörlig och, antingen af blygsel eller fruktan, färdig att låta teckna sig i boken . . . s . . s 2) Gossar. hvilka beredas till den heliga nattvarden, inskrifvas utan fråga och antagas till. . . . — ss . 20 d) Skollärare, hvilka tvingas, utgöra t. ex. 6 ;) Fattighjon, m. fl., behöfvande och i viss mån af prester beroende . . . 20 f) Af mankön öfver 45 år, hvilka af många skäl icke vilja bryta med presten . 50 ) Under vissa vilkor och tysta förbehåll 555 tecknas . . .s — ss ss ss 50 4) Uppskrämde, hänförde, förtjuste vid vissa tillfällen. -. -. 20 ;) Presten med adjuckt och kyrkobes) Prestens drängar och underlydande arbetare. ss s a m . 40 Om föreningen består i 5 år, och om af denna summa icke utstrykes någon död eller utfiyttad medlem, så växer antalet af ; medlemmar årligen med t. ex. 50 barn om året . 250 Af inflyttade drängar, som antagas till 25, värfvas t. ex. 42 årligen . . . 60 1,386. ) Förf. hade i det föregående gjort en hastig teckning af Wesl-y, Metboristsällskapets stiftare, och hvilken han genom vissa uppräknade egenheter sammanställer med prosten Wieselgren. Detta förferande gifver oss en vink om den troliga orsaken till brocbyrens utgifvande, just nu. Man må säga hvad msu behagar Om prosten Wieselgren, men kan göra anmärkningar emot hans brådska och obetänksamhet i hvarjebanda; men svårligen lärer man kunna underkänna bans rena nit för folkets moralitet, bans outtröttliga, oegennyttigr GAarhatnarm haga Ant kamma färtianetarnr s8.. am FF 77