Aftonbladet – 11 maj 1842, sida 3

I BB ww VW ÄOÄuääOr—Äää7mmHnrrmr anklagade skulle, tills vidare order från Paris hunDit anlända, hållas i fängsligt förvar. Vidare åtog sig den nu så medgörlige domaren att ställa saken tillrätta så att intet ansvar följde, under det den förmente Mendessart genast befriades och antyddes att oförtöfvadt lemna staden. Carl ville ändtligen skrifva till Eugåne, men detta kunde icke ske med mindre brefvet vore öppet, ge: nomlästes af domaren och genom honom blef den fångne tillställdt. Det måste derföre skrifvas med förtäckta ord. Carl skref: Monseigneur! Trots ert inkognito, trots ert sorgsna utseende och ert förnekande af all bekantskap med en persog, hvars enda bemödande är att göra sig värdig ert förtroende, hade jag äran igenkänna er, och i samma ögonbliek erkände jag min stora skuld till er, äfvensom min pligt att godtgöra mitt förfärliga misstag. Ni är nu fri. Blotta fruktan att handla emot er önskan afhåller både mig och domstolens preses att personligen utbedja oss er förlåtelse. — Hållande ert inkognito i helgd, vill jag endast tillkännagifva, att i afton, på slaget sju, skall er fängelsedörr vara öppen och alla gångar säkra. Låt den, som bringar er denna skrifvelse, föra er direxte till Balcour. Der skall en lätt kabriolet hålla och i de;s närhet finner ni den, som skrifvit dessa rader och hvilken ni lätt skall få rätt på genom uttalande af denna lösen: revanche Spanien. Var äfsen öfvertygad om densammes alltid oförändrade tänkesätt., Domaren skickad? detta bref till den fångne, och Carl fick det muntliga svaret tillbaka: Klockan sju går jag. För att nu alldeles bortblanda saken och förekomma all misstanka, afreste Carl på eftermiddagen med posthästar från Lyon; men stannade vid första hästombyte och begaf sig derifrån, så snart det blifvit mörkt, i en kabriolet tillbaka, för att i Belcourt