Aftonbladet – 11 maj 1842, sida 3

värre är, i en politisk väfnad; en väfnad, hvars trådar sannolikast ledas af... Carl nämnde härvid ett namn som den tiden var hela Frankrikes orakel. Jag, som är anklagaren, fortfor han, återtager på stället min anklagelse. Med den lifligaste ed är jag färdig bekräfta att denne man icke har mördat S:t Crique, icke aftvungit mig någon skuldförbindelse. Väl sade han att han icke kände mig; men det var blott en vink att jag icke skulle förråda hans rätta namn. På hans ädelmod vågar jag nu förlita mig, så vida er klokhet vill komma mig till hjelp; också tror jag att, då han vill resa okänd, det är bäst för honom att icke göra väsen. Men om ni vill följa mitt råd, så låter ni honom resa, utan vidare förhör. Låtom oss sedan nedtysta saken så godt vi kunna, och jag tror han skall tacka oss för det vi bållit hans hemlighet i helgd. Jag har största ansvaret, derföre är det billigt att jag bringar ett offer. Den summa som rester på den aftvungna skuldförbindelsen och hvilken jag hädanefter icke behöfver frukta att nödgas utbetala, den använder jag gerna för att gifva er medel till att skaffa oss förtigenhet. En af er i laglig form författad skriftlig förklaring, som intygar att den arresterade icke va! rätta personen, samt att jag gifvit honom upprättelse skall nog göra tillfyllest inför öfverdomstoln., Det är ju verldskunnigt huru, äfven i våra dagar i Frankrike så väl som annorstädes ett namn kar verka som med trollkraft äfven på en högre embetsman. En för ögonblicket allsmäktig minister kar med en makt som gränsar till det otroliga, förlama både tungor och armar. Huru mycket mera måste icke då, vid den tiden Vi skildra, ett sådant stort namn, uttaladt med alla tecken till fruktan och — framför allt — beledsagadt af en ansenlig summa penningar hafva verkat, då ännu inga röster hade höj! sig mot förtrycket. Carls djerfva plan lyckades öfver förmodan. Do maren och han kommo öfverens att utsprida det der