Aftonbladet – 11 maj 1842, sida 2

gen efter honom, såsom spelbankör, hade han lyckigt undgått, men den sednare reqvisitionen kom i rättan tid. Han sprang sjelfmant i fällan. Vid gränsen visade han sitt pass, ogeneradt, liksom anra resande och yttrade sin stora förundran, att det kunde falla någon in att anhålla honom. Trotsigt vägrande att gifva besked om sina personliga förhållanden, svarade han på alla frågor, som rörde anklagelsen mot henom, med sådant lugn och så mycken otvungenhet, att vi, då äfven bland hans saker ingenting misstänkt fanns, skulle, i brist på något annat bevis än ett lika lydande namn, genast hafva släppt honom. Vi vågade dock icke detta på egen risk, förrän vi fått svar från Paris, dit vi genast skrefvo och inberättade förhållandet. Imedlertid hade en af våra unga poliskommissarier, en förslagen och knipslug säHe, som redan förut har utspionerat hvad ingen annan kunnat komma under fund med, åtskilliga gånger vändt upp och ned på den arresterades koffert, och se — i locket befanns en dubbel botten, som dolde ett hemligt förvaringsrum och deruti en mängd misstänkta papper, hvaribland er förskrifning och det omtalta porträttet. — Men då man visade detta åt herr Mendessart, spelade han, ända till förvåning väl, den öfverraskade. och försäkrade sig ej ega ringaste kännedom om lönnlådan, förmodade att kofferten kunnat tillhöra en annan af samma namn, och Gud vet icke allt hvad han försäkrade och förmodade. Men — då vi visade honom porträttet — då var det med ens slut med hans mod; han blef dödsblek, han förstummades. — Förgäfves vidblef han sin förra utsago så snart han åter kunde tala; han var nu temligen öfverbevisad, ty — huru skulle hans egen hustrus porträtt finnas i kofferten, om han icke visste af det hemliga förvaringsrummet ? Hans hustru? ropade Carl, bestört och tviflande. oHon, den mördade chevalierns nära slägting! omöjligt, ty ...