Aftonbladet – 9 maj 1842, sida 2

IdiaDau vLu napUut: UV. U. — Vi finne af de Norska tidningarne med smärt: och förvåning, att våra nabor, Norrmännen, håll: på att få sig en ganska vådig inskränkning a tryckfriheten på halsen. Uti den kungliga propositionen angåenda den nya kriminallagen finnas nemligen i ett kapitel om verbalinjurier instufvade, icke blott åtskilliga nya förslag om ansvar för lasteligt tal mot Konungen och med: lemmarna af den Kongl. familjen, hvilket vi nt förbigå, utan äfven följande stadgande: Den, som i tryckt skrift, uppsåtligen och 0: höljdt smädar främmande stas regent, hvilken äl i vänskap med de förenade rikena, eller som utan att nämna eller kunna uppgifva källan, til lägger honom orättvisa eller skamliga handlin. gar, skall anses med fängelse eller straffarhete : ö:te grad. Detta stadgande har, märkvärdigt nog, ände till helt nyligen undfallit den Norska pressens uppmärksamhet, förmodligen. emedan det kom tillsammans med hela den öfriga mängden af an. dra lagförslager, och Odelsthinget har derföre äfven, efter en kort debatt, hastigt antagit det. ehuru med förändring af ansvaret fängelse ell: straffarbete i ö:te graden till: fängelse eller bötern, Det behöfves således endast att detta passerar Lagthinget för att blifva Jag. Vi hinne ty värr icke i dag att utförligare sysselsätta oss med detta ämne, som gifver ett smärtsamt bevis på den ihärdighet, hvarmed man ännu efter 28 år icke tröttnat vid de oupphörliga försöken att, än på ett, än på ett annat sätt inskränka någon af Norrmännens politiska friheter. Måtte derföre den Norska pressen vara vaksam medan ännu tid är, och Norges ädle Storthingsmän väl besinna hvad de göra innan de gå att slutligen pålägga sig derna i alla afseenden onödiga inskränkning? Må de icke låta dåra sig af den föreställningen, att lagen, en gång antagen, icke skall användas! Vi, som sett huru det i detta fall gått med löftena om indragning:makten; vi, som sett ansvarige tidningsutgifvare satta på fästning för några allmänna reflexioner öfver Rysslands handlingssätt emot Polackarne och för en öfversättning af en artikel utur utländska blad, angående den Österrikiska polisen, hvilket på stället, der det i original utkommit, icke ens väckt den minsta uppmärksamhet; vi vete bättre af erfarenheten, huru . härmed hänger tillsammans. Men serskilda omständigheter göra denna saken ännu mera vigtig för den Norska pressen, hvarom vi innan kort skola vidare taga oss friheten yttra några tankar. i — Norska Storthinget har förkastat det, af herr Hjelm väckta och af Konstitutionskommittåen tillstyrkta förslaget, att Storthinget måtte vända sig till Regeringen med en begäran om upplysningar angående den s. k. uniouskommitteens arbeten. Detta beslut fattades hufvudsakligen på kommitteans, i Storthinget närvarande ledamöters förmenande att meddelandet af kommittens förhandlingar kunde blifva skadligt för dess arbeten. Den opinion uttrycktes äfven, att aktningen mot Sverige bjöd att man höll hemliga handlingar, som rörde äfven detta land, och motionären anmärkte dervid ganska riktigt, att när i Sverige fråga uppstod om meddelande af kommittens förhandlingar, så förmente man att sådant skulle stöta Norrige, och när samma Uts— — —— —-—---—-—--jörr-————-—-——-—LC—e--rR-—-——— e— AM