Aftonbladet – 9 maj 1842, sida 2

MEMOIR ÖFVER DEN FÖRFLUTNA VECKAN. Det händer otroliga saker. Jag vill icke tala om att en katolik bärstädes öfvergått till luterska läran, eller att våra beskedliga stenbus börja på att spatsera i sjön, så att: man riskerar en vacker natt, bäst man ligger i sin trefliga säng, bli uppväckt af ett kallt bad, så vida man icke till och med blir ihjelslagen och krossad under de halkande ruinerna... Men hvad skall man säga om det oerhörda, att kejsaren af Ryssland skickat sin älskade måg, prins Max, till... Sibirien? Ah, gudbevars nej! men till det inre af Ryssland., Han har et kavalleri-regemente, — säger man, — som är förl2gdt någonstädes der bortåt Uralbergen, och han måste dit att hålla mönstrisg. Men hvad hindrar att icke samma regimente nästa gång är förflyttadt ända till Irkutseh och gången derpå till Kamtschatka? Det är ingenting ondt i att vara Ölverste här i verlden, men att vara det precist bland Kirgiser och Baschkirer förefaller bkväl en smula obeqvämt. Har då icke Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland tillräckligt med disgrac:erade gunstlingar, med komprometterade ädlingar att skicka till sina regimenter vid Mongoliska gränsen? Det ligger utan tvifvel under allt detta någonting, som endast tiden kan upplvsa, eftersom det förmodligen i alla fall vore förspilld möda att söka höra sig för derom i det stora hotellet vid sqvalbänken snedt emot Davidsons södra paviljong. Än vidare? Hvad skall man säga om att herr Aguado lagt sig att dö?... Hr Aguado, markis de las Marismas, den bottenrika spanska ban kieren! När icke ens en så tät man är i stånd att köpa sig fri från en slagattack, hvad är det då för underligt att andra fattiga stackare dö som flugor!... Han har dött ifrån sitt vackra taflemuseum, det dyrb:raste enskilda i Hela Paris, ifrån sitt lilla furstliga hof af ett par dussin kammar!jenare i karmosinröda sidenkostymer, ifrån sina tre miljoner francs räntor!... Hans arfvingar lära vara bragta i förtviflan. Ett annat notabelt dödsfall är hertigens af Conegliano, den gamle marskalken Monceys. Rättnu ha de då vandrat all verldens väg nästan samtlige Napoleons gamla krigare och revolutionens lyckobarn! Hvarje år samlas någon ny till Invalidernas hotell, der kejsaren hvilar midt ibland dem. När ingen mer är qvar, skall historien göra en mönstring för att efterräkna hur många som felas på sin post. Det är icke långt ifrån att vi skolat egt att annotera ett tredje kors i veckans krönika, och ett kors, för hvilket både markisens och marskalkens fått stryka. Ludvig Filip har åter varit nära deran. Hans Majestäts vagn har brutit axeln af sig och Hans Majestät sjelf har för omaket hållit på att bryta af sig nacken. Når inga andra konspirera mot honom, konspirera hans egna ekipascher; men han har Cesars lyeka,, säga monarkisterna; vi, som läst i hr Almqvists Gabritle Mimanso, om den der lilla amuletten, veta bättre huru härmed hänger tillsamman. Det försäkras att den unga portugisiska prinsen, som nyligen blifvit döpt, erhållit som faddergåfva af sin gudfader, påfven, en dylik amulet, bestående i en liten lapp af det linne, hvari Frälsaren låg svept i grafven, och en fjäder ur engeln Gabriels vinge, som händelsevis fastnade i fönstret, när han bebådade Maria. Dessutom i ———-—-HBR—-———— 2 — a sat