Aftonbladet – 29 april 1842, sida 3

I hvarigenom unionskommitteen fsdsattes. Denna sn :stalt var då ännu för ny och icke en gång bragt verksamhet, så att det var i sin ordning, att inge annan käöpsla, än tacksamhet och hopp, kunde gör sig gällande, oansedt de vigtiga erinringar, Gee Kä lagtima storthingeis konstitutionskommitte ansåg ega rum vid de meddeldte aktstyckena. Efter offentliga blads berättelse, skall sednare a Sveriges Konung anstalt hafva blifvit träffad mec hänseende till en af de i adressen 4837 omhaadladt punkter, nemligen det Norska riksvapnpets anbringande på Svenska mynt, om hviltet dock inger officiell vissket ännu ficnes. Med samma erkänsla som för hvarje avpat steg, åsyftande förebyggande af kränkning i Norriges unionella förhållanden för framtiden, skall äfven vissheten om denna åtgärd mottazas. Men är berättelsen derom sann, så ä detta ock den enda frukt de tre sistförflutna irer i denna sak frambragt. Annu svajar en, Norrige: nationalitet och sjelfständighet kränkande flagga på dess fästningar och krigsskepp, under namn af uni: onsflagga, ja till och med på det unionen icke vidkommande tutlhus och tullfartyg. Ännu bestyras dess diplomatiska ärender på eti, med dess grund: lag, unionsfördraget och dess ställning i unionen, som sjelfständigt rike, stridande sitt, utan konstitutionell eller annan garanti än den. hbvartill den ofullständiga förberedeisen till fullständigare åtgärder i detta hänseende, genom Kongl. Resolutionen 41835 lemnar utsigt. Nationen måste derföre med längtan motse närmare upplysning Om sakens stäliniag oca de hinder, som kunnat förorsata att den ännu icke är bragt målet närmare, och utan tvifvel skulle Siorthinget bedraga dess väntan om det icke toge nå got steg mot detta mål. torthinget äger åfven i 9:de lagt. Storihingets hemställan om saken, en ytterligare uppfordran att undersöka, om icke uti hvad Isedan den tiden passerat må finnas öfvervägande I grunder. de der då ännu icke voro förhand, till at på ett eiler annat sätt taga uti saken. Denna uppfordran är så mycket starkare, som icke blott den förflutna tiden, utan äfven de under unionskommitteen dragna ärender, som icke nämndes i 4:de Storthingsadressen, kunna ingifva den farhåga att kommitteens förhandlingar draga allt för mycket på tiden, ja till och med icke ens leda till målet. Det synes nemligen klart, att frågor om bestämda reglor för den proportion och det sätt, enligt hvilka de förenade rikena böra medverka till gemensamt försvar, icke kunna besvaras, så länge icke ett hvart af rikena har fullständigt ordnat sitt serskilda försvarsverk till lands och sjös, och det således ej kan beräknas hvilka försvarskrafter det för gemensamt försvar har att uppbjuda. Närvarande Storthing bar dessutom att afgöra en lag om Norriges flagga ; men kunskapen om hvad angående denna vigtiga sak redan må vara afgjordt inom unionskommitten, är otvifvelaktigt ett så vigtigt moment i saken, att afgörandet utan kunskap derom lätt kunde leda till kollisioner. Man kan ej heller förutse något väsendtligt hinder för de önskade upplysningarne, då man måste antaga Storthinget i detta hänseende lika berättigadt med Regeringen, för hvilken förhandlingarpe väl icke kunna vara dolda eller som åtminstone måtte vara i besittning af vederbörliga berättelser om det, som i uniouskommittten passerat. Icke dess mindre har kommitteens pluralitet antagit möjligheten att sakens egna beskaffenhet, hvil ken tillika rör Sverige, eller ock dess närvarande ställning, kunde innefstta dylikt hinder. Den har derföre ansett det, såsom en, till missförttånds förebyggande, passande försiktighet, att, då kommittåen, på nu anförda grunder, föreslår bifall till motionen, bifoga en klausul, utvisande att Storthinget icke på något sätt vill på förhand underkänna de betänkligheter, som skulle kunna uppstå med hänsigt till de önskade upplysningarnes meddelande. Kommittten hemställde derföre till Storthinget att farta följande beslut: Den Kongl. Norska Regeringen anmodas gennem Storthingets presidentskap, att så snart som möjligt skaffa Stortbinget förelagd nöjaktig förklaring om den framgång, förhandlingarne om de förenade rikenas, Sveriges och Norriges inbördes förhållande, medelst den af medlemmar från båda rikena och i enlighet med Kongl. Res. den 30 Januari 1839 nedsatta kommission har haft, såvida icke i sakens synnerliga beskaffenhet eller ställning, skulle vara något hinder för det önskade meddelandet. sk ÅT EN 27 or FY AS KA TOK FT TT IN FO I Ä mn KRT AD