Aftonbladet – 28 april 1842, sida 3

tärande sorg talade ur Carls, eljest så glada an!etsdrag, och i hans ögon brann den illa dolda glöden af en mäktig passion. Vid Eugånes inträde spratt han till och blef förfärad. Hvad vill du?, frågade han, häftigt uppspringande. Kommer du för att gifva mig råd och undsättning, så är du mig mera välkommen än någonsin förut; men tänker du föra mig med dig härifrån, så förkunnar jag dig på förhand, att ditt ärende skall misslyckas. Här har jag först funnit min själs drömda ideal. Der hon andas der är mitt hem, mitt fädernesland, mitt lifs atmosfer; hvarje annan ort vore blott min graf., Snart lyckades det för Eugenes lugna allvar att aftvinga honom en tydligare förklaring Sammanhanget var detta: Carl hade, kort efter sin ankomst till Granada, i en kyrka sett en flicka om femton till sexton års ålder, i hvilken han genast trodde sig se originalet till sin fantasis drömda, men hittills icke funna urbild. Inom ett ögonblick var allt glömdt — fädernesland, föräldrar, syskon, förhållanden — ja till och med maka och barn. Den unga Spanskan hade blifvit för honom det närvarande och det tillkommande, något förflufel kände han icke mera till. Han andades, lefde, tänkte och handlade blott för sin nya kärlek. Andtligen hade det lyckats honom ådraga sig flickans uppmärksamhet. Deras glödande blickar möttes, de förstodo hvarandra. Biickar blefvo dock snart otillräckliga för de älskande och något annat slags meddelande var dem icke förunnadt. Donna Rosalba lemnale aldrig sin mors hus oftare än hon gick i messan, och dit åtföljdes hon beständigt af en sammal knarrig daenna, Rosalba var enda dotten af en rik adelig enka, men hon var icke nda barnet, ty hon hade tvenne äldre bröder, som båda beklädde embeten i staten. (Forts. följer.)