slöt Eugdne i sina armar, så att han var färdig att qväfva bonom, så mycken sans, så mycker klokhet och idoghet, och talade med sådan ifvei och sakkännedom om handelsaffärerna, hvari har förut blott af tvång deltagit, att hans föräldra snart började lyckönska sig öfver det bifall, de lemnat till hans giftermål, öfvertygade att han nu skulle bli stadig. Carl tycktes ha vändt sig ifrån alla dårskaper och syntes, under de tvenne första åren af sitt äktenskap, gifva det bästa hopp om sig, ty han var en trogen maka, en öm far och en flitig affärsman. Huru ofta hade ban icke uppmanat Eugåne, hvilken liksom han var tjugutre år gammal, att söka en dylik lyckal Med hvilken svärmande vältalighet bemödade han sig ej att för denne göra begripligt huru sällt en husfaders lif är. Han uppgjorde nu den planen, att då Eugene blef gift och ble! far, skulle de i en framtid genom giftermål förena sina barn; detta slägtskap skulle ännu fastare tillknyta deras vänskapsband och grundlägga deras ålderdoms glädje. I sin ifver förde Carl en gång Eugene på spektaklet, för att der se en ung utländska, hvilken, i anseende till sin ovanliga skönhet, väckte stor uppmärksamhet der i staden. Rik var hon just icke, men då hennes förstånd och talanger motsvarade hennes skönhet, vore en örbindelse med henne i alla fall något, som Eugene borde eftersträfva, menade Carl. Dock borde han icke försumma sig, tillade den tjenstiktige vännen, emedan flickan hade många och insedda friare. Med fulikomlig likgiltighet för detta förslag, och endast för att göra Carl till viljes, följde Eugene honom på spektaklet. Med ifrig beställsamhet, liksom hade han blott gifvit vika för Sin egen känsla, den ban icke vågade tillstå, lasade Carl så, att de fingo plats helt nära den