Aftonbladet – 28 april 1842, sida 2

— Sv, Biet beklazar, att Aftonbladet, då det går omförmälde, att Biets lakej, i sin Catharinasaka cke stärkt sina förut gjorda påståenden genom någoning, förbigått att nämna, det trenne nattvardsbarn fven skola hafva sina namn och adresser inlagde hos yrkob. Winter, såsom berättare af saken. Lakejen äcktes dock med all sin pridderlighet, tillika härrid förena tanken på, att det nu endast var frågan ! om, hvilken förstärkning, d. v. s. hvilka nya bevis Her attester, Biet kunde anskaffa, utöfver det först införda, som befans för svagt. Sådana förstärkninsar utgjorde onekligen bokstäfverna T. och S., till all den kraft och verkan, som dylika figurer, utan itföljanda namn, kunna medföra; de nämdes derföre också redligen af ÅA. B. Hvad åter nattvardsbarnen anbelangar, så har i det föregående redan talats om föräldrarnes utsago. Föräldrarnes berättelser måste väl då inkludera hvad barnen sagt; ty eljest återstår att begripa, hvarföre icke också dessa föräldrars namn och adresser finnas hos Hr Winter, utan allenast deras barns. —NNRN BYRON I BI1-BYRÅN. Sv. Biets byrå har nyligen gifvit ett lysande prof på hvilka ståtliga soaker det ken låta utgå ur sin klaff, bera lakejen får tillstånd att läsa upp den. Frågan är om en recension öfver Marino Faliero, och hvarvid de mest svassande ordalag förekomma, icke just om denna tragedi sjelf eller dess författare, Ces. Delavigne, utan om Lord Byron, hvilken ock en gång skrifvit öfver samma ämne. Man får här se, hvilka stora lyten en stor poet kan hafva jemte sina stora egenskaper. Hufvudelementerna i Lord Byrons poesin, heter det, äro på en gång den ytterligaste vekhet och den mest demoniska sublimivet; han eger makten, att efter behag framtrolla dessa tjusande bilder af skönhet och kärlek, afrenhet och innerlighet, som låta hjertat försmälta i den ljufvaste hänryckning; men på samma gång mäktar han äfven framkalla dessa infernaliska gestalter, som förpesta lifvet med sin giftiga enda, sitt hån, sitt hat och sina hämndskri. I medvetande af dessa stora krafier m. m. Huru det är, finner man således, efter allt, ats den illa berjktade satan Lord Byron icke står så illa hos Biet, så fort det passar, att dermed sätta upp någonting till nackdel för en annan skribent, hvilken här är den stackars fransosen Delavigne, en i hög grad fattig, tom och fullkomligt misslyckad dramaturg, hvad förevarande vjes vidkommer. —STETNIERROn — Uii Sv. Minerva för i dag läses en öfversättning af en utländsk korrespondensartikel från Lonon, som man icke utan förundran ser införd i den tidningen medi det tilägget al Red., att artikeln är högst intressant,, Gå resultatet deraf likväl är en bekännelse, som angriper hela den position, Minerva på de sednare år:n tagit i de statsekonomiska frågorna. Månne det bladets redaktör börjar återvända till sina förra tankar öfver dessa frågor och vullväsendet? För oss är det naturligtvis ej ovälkommet att finna, ett stöd för våra principer i Mioerva, och vi meddela derföre här etw utdrag af brefvet: Påskhelgen har gått förbi, utan några häftiga demonstrationer emot Regeringens finansplaner. Den nya spanmålslagen gick i går igenom Underhuset, med 229 röster emot 90, ty, helt förundersamt, togo de förra (Whig) Ministrarne och deras vanliga anhängare ingen del i omröstningen. De, som röstade mot saken, voro Uitra-Radikaler och några Ultraförsvarare af agrikultur-interesset. De föreslagna förändringarne i Tulltaxan hafva, land vissa klasser, vållat mycken förskräckelse och en deremot svarande opposition. D3 Engelska arrendatorerne, som icke veta mycket besked, se redan em oerhörd mängd oxar ankomma från Ungern, potäter ifrån Frankrike, och lifsmedel ifrån alla verldsdelar. Dessa farhågor äro för handeln vida skadligare, än stjelfva förordningen kan blifva. Införandet af den nya tulltaxan skall snart bereda dem degpronande upptäckten, all de icke blifva ruinerats, men under tiden sväfva dessa beskedliga arrendatorer i den största bestörtning. Sir John Tyrrell. Parlamentsledamot för det åkerbrukande Grefskapet Essex, sade i går till sina kommittenter: Sannt är, att Sir Robert Peels politik är för åker bruket mindre gynnande, än vi hade hoppats; men bvad skulle vi vinna på att störta honom? Hvem är den, som kan göra mer för oss? Hvem eljest kan skydda oss mot olyckan af en ny Reformbill? — — Enskilda bref ifrån Köpenhamn meddela, att Orla Lehman den 214 dennes blef frigifven utur fängelset. Den vagn, hvari han färdades till sin boning, omgafs af hans talrika vänner, under lifliga hurrarop af allmänheten, och polisvakten lade inga hinder för denna popinionsyttring. Också förblef sedan allt lugtn. HISTORISKA GRUNDER FÖR VÅR TIDS RELIGIÖSA STRÄFVANDE. IFTarte från MM 00 NY