STO OK HOLE den 28 April. — Hos Jusutiekanslers-embetet har en högst märkvärdig och betänklig angilvelse blifvit gjord mot en kapten och kompanichef vid ett af de indelta regemeuterna, angående utöfvande af en hittilis hos oss ej bruklig, men, som en och annan författare påstått, deremot i Ryssland icke ovanlig method, att underhålla manskap på papperet, utan att det finns i verkligheten. Anklagelsen går mnemligen ut på ingenting mindre, än att ett nummer vid regementet blilvit iadraget för 2 a 3 ar sedan, men att numret likväl stått sasom komplett i handlingar och mönsterrulior fran år 4826, oaktadt någon nummerkar! derför aldrig existerat. Det uppgilves vwidare, att man vid mönstricgen hängt munderingen på en torpare eller dräng, som presenterats vid mönsterbordet och vid mötena tillfredsställt, vederbörande med en tillskapad sjukattest; men att rotebönderne imedlertid godtgjort kaptenen afgift för numret såsom vakant, med öfver 400 Rdr Rys årligen. Tio vittnen åberopas till styrkande af angifvelsen, som är gjord af en f. d. fanjunkare. Saken låter så betänklig, att vi till en början anse oss ej böra utsätta kaptenens namn, innan förklaring tillkommer, oaktadt vi hafva en afskrift af den ingifna anklagelseskriften i handen. Imedlertid skall Red. med uppmärksamhet följa, hvad vidare uti målet kan passera. — E. 0. ksmmarskrifvaren H. N. Wolff bar af Reg. fått sig tillagat ett arfvode al 337 Rdr 924 sk. bko, för det han bestridt länsmanstjensten i Sotholms Härad under den tid af 4 halft år som ordinarie Länsmannen derstädes varit suspenderad. fyen vid innevarande års stora exposition iP bar Hr Wickenberg bibehållit den förmånliga mening, som stadgat sig om hans talang. Man läser uti en berättelse om denna exposition följande: pWickenbery och Leleux hafva lemnat de ailratäc kaste bilder, uti hvilka genre och landskap äro på det angenämaste förenade. Wickenberg är utmärkt i vinterlandskaper, och Leleux uti framställningen af Bretagniska bondeoch folksscener. Den förres Hogkomst från Sverge är ett förträffligt vinterlandskap. Ea gosse skjuter from på kälke öfver en is sin lilla syster, som har en hund på knät; bredvid äro två små fickor, med hvar sitt risknippe på ryggen. Kompositionen är lika naiv som pitoresk, belysning och handling förträffliga, utförandet bredt och sinnrikt, samt tillika sorgfålligt och vårdadt. (Sr. Minerva.) — Uti Tisdagens Statstidning läses i följetongen en ganska väl skrifven insänd artikel, kallad: Ännu några ord om småbarnsskolor, till menniskovännens behjertande,, hvarpå vi tage oss friheten fästa läsarens uppmärksamhet. Författaren gör en klar och talande framställning af nödvändigheten, att med mera liflighet omfatta dessa inrättningar, som utgöra kanske den vackraste af filantropiens uppenbarelser i dess många serskilda riktningar. Vi hade önskat att kunna intaga denna artikel i dess helhet, men skole återkomma dertill, jemte några egna reflexioner, emedan utrymme för dagen saknas.