min feberheta panna. Jag berättade drömmen för min syster och gjorde ett löfte att aldrig drömma — nej, att aldrig söka. skatter mer, men deremot att se mig omkring i verlden efter den sköna Innocence. Rik blef jag heller aldtig, men jag blef lycklig. Och skatten i Kärnan ligger ännu qvar att förvaras åt ett annat menniskobarn, som kan få lust att uppsöka den. (Slut.) ER