Aftonbladet – 25 april 1842, sida 1

lerborta i löfsalen, så begifva vi oss igenom den illa porten der bakom lusthuset ut i avången eller tadsjorden. Här komma vi till ett gammalt torn om reser sig midt i ett sädesfält. Plogen har in cräktat den plats, der fordom låg en väldig fästn ng wvaraf detta torn är enda återstoden. Det var icke illtid försvarets, utan ock ofta förtryckets fäste nen nu böljar säden der med gyllene ax, förtrycka ven bar fallit och en rik skörd har blifvit vinsten Med den återstående ruinen har man försonat sig let växer gräs och blommor på honom, det är frids cransen kring hans hjessa; han är ett kännemärke ör den sjöfarande, en vägledare till fredliga kuster Man älskar den gamle, och den lilla staden har lä grat sig vid hans fot, för att blicka upp till honom och liksom lyssna till hvad sagor ban månde för: älja ifrån de förflutna tiderna. Ehuru ärrig af långa strider, har han i många årbundraden trotsat förstö. relsen; och, olik andra ruiner i landet, uppehåller han sig ännu sjelf och fordrar ej några statsansleg Utanverken hafva fallit för längesedan, kärnan än qvar, och man har derföre gifvit tornet det vällör jenta namnet af Kärnan. Man tror, att Helsingborgs starka fäste förskrifve sig ifrån Margaretas dagar, denna maktlystna drott ning, som så hånfullt sade åt svenska folket: gön ni mina bref, jag skall nog behålla edra fästen. Flere af unionsregenterne hade tidtals sitt sät; på Kärnan. Der firades kungliga biläger, födde furstebarn och dogo konungar; ibland de sednari Kristoffer Bäjraren, den der välgödde drotten. son lefde kräsligt i sitt hof af de skatter han utpressad från folket. Landets barn åto imedlertia barkbröd ban behöll karnan för sig och lät dem af gunst oc nåd få behålla skalen. aNu är det ude med Ove Gädde, han äder grä och stobbar sina kläder med halmn, yttrade en gån en skånsk bonde, som fått tillträde på Kärnan oci der träffat dåvarande slottsfogden Ove Gädde, då ha