Aftonbladet – 23 april 1842, sida 2

VÅLNADEN. Dig sansa, Doge; jag kommer ieke ensam, Venedigs ära följer mig! DOoGEN. Du ljuger, Vik hädar, vålnad af en fallen själ! VÅLNADEN. Besvara först en fråga — och jag viker. I morgon skall Venedigs fall bekräftas, Dess nesa för evärdiigt underskrifvas, År det ej så? DoszEn. Hvi denna bittra fråga? VÅLNADEN. Mig svara blott. DoGEN. Mig tvingar makten. VÅLNADEN. Det är en mened på förgiftad tunga; Till brott ej tvingas någon ärlig man. DoGEN. Guds finger pekar dit vi miste gå, Ty menskans vishet föddes blind, dess kraft Är blott en följd utaf en högre styrka, Nödvändigheten är den kraftens segel, Den bjuder här. VÅLNADEN. a Eit hyckleri i stort År blott ditt tal. Du skrifver alltså under? DOoGEN. Hvad annan våg har jag att välja här? VÅLNADEN. Förr än du skrifver, hugg af handen — ingen Dig tvingar sen till det du icke kan. DoGEN. TAck, fåfängt! skrifver icke jag, så tecknar Väl någon annan. VÅLNADEN. : Du är rik på undflykt, Till blygd bestämd. Dock hör mig, om din ära Dig än är kär. Det gifs ett säkert sätt Att frälsa — om ej staten — dock dess heder. DoGzENn (knäfallande). O, säg det då. Här ligger jag i stoftet, Ett sorgens offer, och anropar dig — 10, blott ett ord!