tingssom yvakanstiden för ett annat nyttigt ändamål skulle besparas, trodde Statssekreteraren sig kunna så vida understödja frih. Lagerbjelkes. und. ansökning, att Korgl. Maj:t, med afseende å hvad härvid serskildt förekomme, täckes i nåder tillåta honom, att för den tid, han aftjenade begrafningsbjelp å statsrådslönen, få, uppå fjerde hufvudtitelns besparingar, emte sin förra kont eamiralslön, uppbära den, af honom tillika innehafde lönfyllnad, 4,500 Rår i viceamiralslön med tjenstgöringspenningar, hvilken lönefylnad för sex månader utgjorde 750 Rdr. Häruti instämde tvenne af Statsrådets ledamöder, bvaremot de öfriga berrar ledamöter, med stöd af hvad Statssekreteraren utredt, förklarade sig icke kunna hans und. ansökning tillstyrka. Konungen biföll den, af Statssekre:eraren yttrade mening. Emot decna, af Statssekreteraren yttrade mening, hvilken Justitiestatsministern grefve Rosenblad och Statsrådet frih. Gyilenhaal biträdt, och hvarigenom nyssnämnde rådgifvare tillstyrkt en, i författningarne icke grundad förmåns tillgodonjutande, och derjemte föreslagit anordning af de dertill erforderliga medel ifrån riksstatens fjerde hufvudtitel, för hvilken ändamilet med denna anordning måtte hafva varit alldeles främmande, sedan frib. Lagerbjelke blifvit till -embete å en, under andra hufvudtiteln hörande stat kallad, hade blifvit anmärkt, att den innefattade icke blott en erkänd öfverträdelse af rikets lagar, angående embetsoch tjenstemäns eflöning, under det den så kallade begrafningshjelpen aftjenas, utan äfven ett åsidosättande af hvad 62 och C4 regeringsformen, om behörig användning af allmänna medel. bjuda. De tilltalade synas hafva blifvit alldeles förbluffade deraf att å:lagaremakten vågat nämna ordet arikets lagar,. De säga sig icke kunna inse, emot hvilka rikets lagar deras rådgifvande åtgärd strider. Det kan ej vara allmänna lagen, ej heller regeringsformen ): Här är fråga säga de, biott (?) om så kallade nådårsförfattningarne, från hvilzas reglementariska före skrifter undantag flera gånger egt rum i serskilda, fastän icke med förevarande fullkomligt likartade fall. De hafva väl erkänt, att frib. ej hade lagliy rätt till den begärta, och af dem endast till en del tillstyrkta förmån, och om han haft det, hade han ej behöft derom göra ansökning. Men då Konungen har obestridlig rätt att, på förekomna skäl, göra undanteg från speciella förfatininger ), anse de Statsrådets rät: att sådant tilleller afstyrka, vara cbestridlig. Denna Tätt hafva de utövat; hvarvid naturligtvis deras uppfattning af skäl och omständigheter, som talar för bifall, i den del det blifvit lemnadt, varit annan, än de statsrådsledamöter, som förenede sig i afstyrkande. De kade ensett, att då sökandens emottagande af ett statsrådsembete för bonom icke medförde allenast en minskning i årliga löreinkomsier, utan ock en betydligare uppoffring under begrafningsbjelpens aftjenande, ihändelse författningarna blefre på honom strängt tillämpade, de borde för denne, om flottan och det allmänna högt förtjonte embetsman tillstyrka ett undantag till hans förmån från författningarnas eallmänna föreskrift, hvarvid de lizxväl, af skyldig omtanka, i afseende på hushållning med statens medel, ville, att undantaget ej skulle utsräckas så långt, att någon ökad utgift derigenom tillskyndades statsverket. De hade således tillstyrkt uppbärandet af de honom, såsom beföibafvande amiraltillkommande serskilda löningsörmåner, hvilka under tiden blefvo 4:e titeln besparade; men afstyrkte tjenstgöringspenningarne, emedan dessa ej kunde under tiden till titeln ingå, och deras beviljande således förorsakat en dubbel utgift. Såsom bevis för billigheten af deras åtgärd, anföra de, att vid 1840 års riksdag, Rikets Ständer beslutat, att statsråden nu mera få tillträda sina embeten, utan att afijena begrafningsbjelp och utan beräkning af hittills vanliga afgifter: en förmån, som deras företrädare ej åtnjutit. I anledning af den enmärkningen, att 62 och 64 regeringsformen blifvit öfverträdde, förklara de sig omöjligt kunna inse, att en anvisning på 4:e hufvudtiteln för en Statsråds ledamot, som dock fortar att vara amiralsperson, och således tillhör flottan, skulle vara för titeln främmande, derföre, att I ortrait åtnjutande af den extra aflöning, han i sednare egenskapen uppburit, jemte annan ordinerie, hvilken ban, såsom stetsråd, var ovilkorligen berättigad att å samma titel uppbära, blifvit af serskilda anledningar beviljad. Justitie-ombudsmannen hade i anledning af denna förklaring erinrat: att han, med åberopande af ofvanbemälde Hrr Statsrådsledamöters förklarande, att Friherre Lagerbjelke icke hade någon laglig rätt till den förmån, hvilken icke destomindre af dem! tillstyrktes, men af Statsrådets öfrige vid tillfället närvarande Hrr ledamöter afsryrktles, anmärkt, att tillstyrkande åtgärden innefattade en erkänd öfverträdelse af rikets lagar, angående embetsoch tjenstemäns aflöning under det den så kallade begrafningshjelpen aftjenas. Något tvifvelsmäl synes alltså icke kunna uppstå om hvilka lagar här åsyftades, ) År då ej hvarje icke lsgligen ändrad eller upphäfd författning en rikets lag, intill dess den i allmänhet uppbäfd eller förändrad blifvit? Rätta begreppet svarar härtill jo! Men godtycket vill alltid kunna göra lex in casu. Red:s anm. ) Hvar omtalar grundlagen en sådan rätt? och är det ej författningen, som då först måste ändras, innan den speciella tillämpningen göres?