Aftonbladet – 21 april 1842, sida 3

Maria tid att, under en half timmas lopp, öfvertänka det nya och egna af sin belägeuhet, och i sitt minne sammanföra de möjliga sjukdomsfall, för hvilkas skull hon befann sig på ett sådant ställe. Efter en half timmas förlopp återkom mannen i kappan, dock numera utan den och hatten, och anmodade fru Maria att åtfölja sig. Flera rum, ej serdeles stora, men yppigt möblerade, genomvandrades, tills man stannade utanför en dörr, som bevakades af tvenne lakejer i livrå. På en vink af ledsagaren öppnades dörren för fru Maria och hon inträdde i ett rum, som tydligen begagnades som sängkammare. I en praktfull sparlakanssäng hvilade en ännu ung man, hvars bleka ansigtsfärg vittnade om sjuklighet; och hela rummet bar prägeln af att vara en sjuklings hvilokammare. Vid hufvudgärden af den sjukes säng satt dock en person, som i högre grad, än det lysande möblemanget, ådrog sig fru Marias uppmärksamhet. Det var en lång man af omkring sextio års ålder, med starka, markerade drag, och i hvars hela yttre låg en romersk imperators värdighet. Han satt tyst och allvarsam, och besvarade fru Marias helsning med en kort nickning. Hennes följeslagare stannade vid dörren och gjorde, umder er djup bugning, en presenterande rörelse med handen, utan att dock tala ett ord. Fru Maria började nu ana att hon var i ett sällskap, som endast förunnades få, men detta gjorde henne ingalunda häpen, utan med frimodighet lydde hon den äldre herrns vink, att träda fram till sängen och undersöka den sjuke, samt yttra sitt omdöme om hans tillstånd. Nu börjades mellan honom och fru Maria ett samtal, hvartill den äldre tycktes med uppmärksamhet lyssna, men hvarföre jag anser öfverflödigt att här vidare redogöra, då det endast rörde sjukdomens symptomer och de, i följd deraf, af fru Maria gifna föreskrifter. Efter omkring en qvarts sammanvaro med personerna i rummet, fick Maria en vink att aflägsna sig, och öfverantvardades åter i ledsagarens händer, som förde henne-samma väg tillbaka, som hon kommit, till den ännu väntande vagnen, hvars dörr ban öppnade och bjelpte henne upp, tagande hennes hand till afsked. Glöm, min fru, att ni varit bär, och mottag bär ett vedermäle af den persons aktning för er, ni nu besökt! sade han och lemnade henne en mosaikdösa af sköldpadd, i hvilken lågo 20 dukater, slog igen dörren och befallde kusken köra. Så väl dosa, som dukater, lära ännu finnas bland fru Janssons qvarlåtenskap. — Borås tidning berättar, att herr doktor Holmer i nämnde stad börjat använda vattenkuren mot en mängd sjukdomer, afeber, lamhet; kolik, ryggvärk, gikt, båll och styng, amenorrhå, mjeltsjuka, rötsår, ögonfluss, öronfluss och veneriska sjukdomar. Tjugutre personer, angripne af sistnämnde sjukdom, hafva blifvit å kurhuset intagne och de fleste utgått som botade, de endra kommit på bättringsväg. Patienten inlindas två gånger dagligen i våta lakan, svettas i tre timmar, öfversköljes af kallt vatten och måste dagligen dricka 30 å 40 glas vatten. Första 14 dagarna bestås. blott balf matportion, men sedan fulla mål, till dess de sjuke efter 7 å 8 veckor utgå friska. — UTVANDRINGARNA FRÅN ENGLAND. Åf ett tal, som kolonial-ministern lord Staniey den 4 Februari böll i Underhuset, då han begärde tillåtelse alt förelägga huset en bill till förbättring i emigrationsväsendet, inhemtas, att under de sista fem åren hafva i medeltal 75 till 80.000 personer utvandrat från England. År 4840 utgjorde det 90,700 och under första tre qvartalerna af förlidet år 106 475 personer, hvilka alla icke haft något understöd af staten. Lorden föreslår, att det allmänna bör öfvertaga denna angelägenhet, på det icke fattige emigranter måtte varda blottställda för det svex och de prejerier, hvarför snikenheten hos enskilde mäklare utsätter dem. . Schackpar ti. GÖTHEBORG. STOCKHOLM. Hvitt. Svart. få. Dame F2 — A 7 slår. Eung H8 — H7. an IE std FTV bagerg ng rg ENE