Aftonbladet – 21 april 1842, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Z Uti en nyligen n utkommen teckning af den bekanta Kisamors lefnad, förekommer följande berättelse, som vi meddela efter Norrköpings Tidningar. Något hbvar lärer utan :vårighet igenkänna cimperatorn med de starkt markerade dragen, som skänkte dukaterna, så väl som den ännu unga mannen, åt hvilken imperatorp egnade sina omsorger, men svårt lärer vara att gissa hvem den högre militärn var, som icke aftog hatten i ett fruntimmers rum, men dock pretenderade att fru Maria skulle känna igen honom. Det var afton; fru Maria Jansson hade, trött af sina sjukbesök i hufvundstaden, dragit sig in i sin kammares iugn. färdig att söka en välförtjent hvila. Di tlappade någon på dörren till det yttre rummet, och hennes uppasserska. tveksam om hon skulle öppna eller ej, rådfrågade härom sin matmoder, som, vid de upprepade bultningarne, återställde sin rubbade toilett, och befallde pigan öppna för den klappande, Hon fullgjorde befallningen, och en lång mansperson, insvept i en slängkappa, inträdde, utan att aftaga hatten, som vittnade om ett militäriskt stånd. Fru Maria, förvånad öfver denna ohöflighet å den främmandes sida, betraktade honom med ny fiken uppsyn, i hvilken tydligt en fråga lästes, rörande hans person och ärende. Den främmande, som tycktes förstå denna fråga, besvarade den genom att öppna kappan och blotta en del af ansigtet. så att en bögre militäruniform, med tillhörande dekoration af ordnar, samt ett icke okändt ansigte blefvo syn liga. Det var tillräckligt att lugna fru Maria, med afseende på den frimmandes Person och ändamålet mad hans ankomst. Ni måste följa mig genast, frå Jansson, jag förmodar ni igenkänt mig. En vagn väntar utanföre, och på ett annat ställe väntas ni af — —, tilltalade benne den främmande, Denna så sena och obehagliga kallelse var dock at en så bjudande art, att den ej fick annat än hörsammas; fru Maria följde främlingen ned, der ett equipage böll, hvars livrklädda kusk genom sitt väl kända livrå ännu närmare upplyste henne om Dbeskaffenheten af det äfventyr, hon gick att möta. Vagnen rullade bort och stannade snart i ett mörkt porthvalf, och fru Maria, jemte hennes följeslagare, stego ur. Den sednere tog henne nu vid handen och ledde henne genom flera korridorer, här och der upplysta af en lampa, till ett slags antichambre (i vestra flygeln ?), der ban lemnade henne, begifvande sig till rummen innanföre densamma. Här fick fru