Aftonbladet – 20 april 1842, sida 3

i Paiis, har ånyo försökt sig i en fem-akts-komedi kallad Les ressources de Quinola, som häromda gen ges för första gången på Second theåtre fran Gais. De mera försigtige bland recensenterna yttr. sig om detta arbete, att det visserligen icke defi nitivt kunnat fixera deras omdöme om M. de Bal zacs dramatiska författareförmåza,, men att man i medlertid der fianer flera goda sidor och egenska per, hvilka aldrig öfvergifra en sådan öfvad skrift ställare. Man applåderar bär således alla dessa ho: M. de Bazac vanliga förtjenster i stil, i detaljer, : fina och sinnrika observationer, och Les ressource: de Quinolan är i alla händelser ett godt litterärt arbete, om det också icke precist är någon ypperlig komedi. Pjesen handlar om en viss Fontaneres, mekanikus på spanska konungen Filip den sndres tid, den der af M. de Balzac sypponeras hafva uppfunnit — ångbåtsrna. En man som Balzac är icke så nogräknad med hvad han tar till! Denna Fontanares -kastas af inqvisitionen i fängelse. såsom troilkarl. Men en utsluppen. tjuf vid namn Quinola. hyiiken gjort sig till gen store mekanikerns kammertjenare och, om man så vill, ett slags Figaro, lagar så att hans herre erhåller ett samtal med konupg Pi!ip, och Hans Mesjestät har den obeskrifliga nåden att icke blott befria Fontanares ur fängelset, utan derjemte att gifva honom till sina expsrimen ter ett af siatens skepp och att lofva honom, i fall han inom ett års tid lyckats med sin uppfinning, ingenting miadre är gyllne skinnets orden och hertigtite! af Neptunado. Utsluppen på fri hand, vill Fontanmares genast lägga hand vid verket, men han har icke ett öre att börja med. Quinola, hans betjent, szknar likväl aldrig ressurser, uten skeffsr bonom penningar fullt upp från en viss donna Faustina, som rikat förälska sig i Fontanares, och ne gocierar upp ännu större summor hus bankierer och are, bvar han kommer åt. Imedlertid har res begått ett stort fel i det han i och för rulföljandet al sin nya upptäckt af den välsignade ångkraften associeret med sig en doktor Ramon, hvilken en vacker dag, just som Fontanares ångbåt ir ute och gör sin första profsegling, har den oförskämdhetenr att framställa sig såsom den egentliga uppfinnaren. Quinola eger icke mer några ressurser till bersötande af en sådan redrighet, cch Fon Lenares sjelf vet ingen bättre utvig än attborra sitt artyg och iåta det gå till botten. Uppfinningen är och med detsamma återkastad i sitt förra intet, och Fontanares beger sig med sin trogna betjent och alitiallom till Paris, för att der försöka sig med måhända bättre framgång. På Pantheon-teatern är man redan fårdig med en parodi på detta M. de Balzacs fantastiska opus. Den beter Les r:ssources de Qui nen c, och bar lera qvällar å red utöfvat ett högst välgörande ialytende på studenternas och grisetternas skrattmusker i Quartier Latin. Det tros att den tyska skådespelartrupp, som er var sig till London för Mrista månad, dessförinnan kall för några veckor uppehålla sig i Paris och vifva en följd af representationer. Det blir någoning fullkomligt nytt för de goda parisarne. Ett par nya pjeser väntas ef LÖon Gozlan, Alphonse Royer och G. Vaös. Det är Odeon-teatern, som lagt mbargo på dem. De komponister, som presentera sig till at: efterräda Cnerubini i TIastitutet, äro Adam, Onslow, rimmermann, Berlioz. Platsen lär imedlertid först comma att siå vakant i sex månader, såsom det kedde efter Boieldieu. Don stora konstutställningen på Louv:en räknar år 2,124 arbeten af 1,134 olika artister, nemligen 83 målare, 79 skulptörer, 14 arkitekter, 48 gravöer och 7 litografer. Blend dessa konstnärer räkjar man icke mindre än 468 fruntimmer, och af jessa åter trenne skulptriser,. De arbeten, som af ommitteen blifvit refuserade, utgöra hela kärrlass. — EE —