Aftonbladet – 20 april 1842, sida 2

vå HMI SVAR I vivt) FSI UTI LUTVi TLSRA HIA eller den praktiska, så träffar man ingen annan mera rättsenlig och ej heller någon mera ändamålsenlig. Häraf följer visst icte någon säkerhet, att Koustilutionsutskottets på denna princip uppförda representationsförslag kommer att gå igenom vid nästa riksdag. Man fruktar tvertom temligen allmänt, att egennyltan, kabalerna och korporationsfördomarne skola göra allt för att kullslå det. Vi ha sjelfva hört alltför minga yttra sin föresats att motarbeta det, för att kunpa tvifla på att detta kommer att ske med alla de medel, sem efter det närvarande representationssystemet stå förslagets motståndare till buds. Vi ha hört adelsmän, som bittills sidrig besökt någon riksdag och bry sig litet om de ellmännva avgelägenheterna, försäkra att de icke skola utebiifva vid den nästföljande, och det endast för att då uppbjuda all sin förmåga för att motarbeta representationsreiormen. Man bestrider ej principens rättsenlighet: mer kan, i åsyn af Norrmännens konsiitutioneila trefvad och förkofran, icke blunda för dess prakti ska duglighet; man förmår ej dölja att det när varande systemet icke blott äfventyrar fäderneslandets lycka och lugn, utan äfven dess sjelfständighet, och att hjelp deri så skyndsamt på kallas, att man svårligen äger tid öfrig att uppskjuta med representationsförändringen längre än ull nästa riksdag. Men fsstön uppskofvet är oundvikligt, så framt det enda till slutlig omröstning hvilande förslaget icke antages, så äga desss betänkligheter ändå alltlör svsg röst vid sidan a! ståndsfördomarne, vanan vid det gamla, makligheten, o. s. v. Vi ha till och med hört, och upprepa det med smärta, att envisheten hos en och annan icke skytt jemförelser emeilan vinsten och förlusten på hela landets vasallskap och på en befarad rubbning af våra korporationer: monopolier; hvarvid utslaget icke fallit missgynnande för det förra alternativet. I Fialandp, har man sagt, ser adeln sig fortfarande bibehållen vid samma förmåner, som den ägde här under Gustaf II och Gustaf IV Adolf: presteståndets gamla rättigheter äro lika så väl betryggade mot alla nyhetsförsök, och en mer än hundraårig erfarenhet i L flland ådagalägger, att både adeln och presterskapet der bafva än vida större fördelar öfver folket, hvilket å sin sida ej heller är så obändigt och pratar om att vilja vera medborgare, det vill söga om den der personlighetsprincipen, utan såsom sig bör, tiger och arbetar. Å en annan sida ges det för mnärvarande ej något Europeiskt land, der prohibitifsystemet upprätthålles sorgfälligare och finner sig omhägnadt med strängare tullförfattninger, är just der som adeln och presterskapet hvila så tryggt under privilegiernas skugga. Hvad vore väl alltså i sjelfva verket att förlora för privilegiernas innehafvare, äfven hos oss, om de försättas i den ställning, som af den moderna tidens anhängare utmålas såsom mest förfärlig bland alla? .. När man hör dylika jemförelser, skulle man vara frestad att tro sig försatt tillbaka till den tid, då Westgötha-lsgmannen Tbure Jönsson Roos och hans son, domprost Jöran, jemte Måns Breynteson Li!jeLöök, Nils Olofson Winge, Thure Erikson Bjelke, m. fl., voro förr färdiga att sluta sig till Danmark än foga sig efter de förbättringar 1 systemet, som Gusiaf Wasa funnit nödiga. Framställdes sådana åsigter formligen på en riksdagsklubb — ty i ett plenum eller utskott kunde de omöjligt komma i fråga — så skulle de väl sannolikt bemötas på samma sätt som Westgötha allmogen behandlade de nyssnämnda frihetsförsvararne: propositioner vid tinget på Larfs hed; men sådant är hvarken ati befara eller hoppas. Vore det möjligt att någor hädanefter kunde verkligen vilja gå ända derhän, att föredraga en ensidig och för det egna gagnet numera temligen tvetydig representationsrätt framför hela fäderneslandets sjelfständighet, så skulle förberedelserna dertill visserligen icke ske på öppna fältet. Mex man bör hoppas at: endast högst få numera kunna på allvar bysa dylika meningar, om man än någon gång kan roa sig med att kota dermed, ungefär som Freja hotar med sina ,recepter, mot monarkismen,. Den stora majoriteten inom våra privilegierade stånd har redan varit så länge van vid en viss grad af konstitutionell frihet i handling och yttranden, att den visst icke, när det gäller, kan förmås att alldeles försaka dessa förmåner derföre att den ej mera skulle komma att besitta dem uteslutande. Men den hoppas kanhända att om Konstitutionsutskottets förslag icke går igenom, så skall konungamakten sjelf se sig tvungen att besvärja den annalkande stormen genom förslag på egen hand till en representationsförändring, bättre än det närvarande tillståndet och möjlig att antaga; och vi tro att om så sker, så behöfver man ej vänta nya fem år med antagamdet, emedan det då heror på motionären sjelf att dertill sammankalia en urtima riksdag genast, om så finnes nödigt. Detta lösningssätt på gåtan anses ock af så många för det gifna, att ryktet mer än en gång talat om nedsättande af en grundlagskommitte i vestra slotisflygeln, med f. d. utgifvaren såsom sekreterare. Vi terde någon annan gång få tillfälle att undersöka hvad af en sådan utväg kan vara att vänta, och om representationen kommer att derigenom utveckla sig förmånligare för de privilegierade, än om man utan vidare omständigheter antoge det nu hvilande förslaget. 00) (Insändt.) En uti Götheborgs Handelsoch Sjöfarts tidning för den 9:dra sistlidne Mars inörd artikel, benämnd: vÄnnu ett ord om vårt militärväsende; har, med anledning af hvad som framkallats genom striden ow militär-läroverken, äfven tagit kavalleriet under eranskning. Anledningen till denna granskning vil!