Aftonbladet – 19 april 1842, sida 2

Qch hvad har du då sett, min bäste man? Jag nödgas tiga dermed, ty en ed binder min tunga; men det kan jag säga dig, att hon miste bli olycklig, ty de läror, åt hvilka hon förtrott sig, sakna alit stöd af förnuftet. Icke genom det yttre, icke genom formen, kommer religionens lyckliggörande kraft oss till godo, utan vi måste förvärfva den derigenom, att vi med verksamhet tillegna oss dess höga läror och göra dem gällande i lifvet., Jag bör tillstå, att jag icke rätt förstår dig. Vid hvad skall man då hålla sig, om man vill stå fast i lifvets stormar?, ;Icke vid religionens ord utan vid dess andap, svarade Oskar, men härom en annan gång. Blott så mycket vill jag tillägga: lidandet är vishetens moder. Då jag i Algier, nedtyngd af plågor, och skiljd från allt hvad jag älskade, låg på hospitalet, och sedermera tillfrisknade, omgifven af den härliga naturen och i umgänge med en vis arab, då kände jag bebofvet af tröst, hvilken jag sökte och fann i religionen, särdeles i kristendomen. Men jag råder dig, bästa Rosa, att om vi komma till Sturmau, vara försigtig, ty ett förnuftigt ord, rörande dina religiösa meningar, kunde Jätt reta dessa ömtåliga svärmare eller utmana dem till vilda, fanatiska strider. Inskränk dig att observera hvad du ser, och ja fruktar att du snart skall känna de olyckliga följder, hvarti!l en lära miste föra, hvars hufvudsyfte går ut på att motverka förnuftet. Men lemnom detta, jag har något annat att meddela dion. Och det är?