Aftonbladet – 19 april 1842, sida 2

ländelsevis skulle komma att taga öl för ärenle. Så vidt nu detta per procuram annars an anses fullkomligen giltigt, så att icke den inga herrn i en framtid råkar i krångel derför, Då samma sätt som det synes komma att gå med len lilla prinsen af Wales, hvilken vi se förklaad inkompetent till kronan af vissa biskopliga och akademiska myndigheter, endast derföre att ran blifvit kristnad af en prest, som påstås icke vara fullkomligt renbårig! Mina förträffligaste vänner! ni ser er väl, för ul del, noga före, i allt hvartill fordras någon beröring med det ecclesiastika, att ni icke belamrar er med någon prest, som icke står fullkomligt väl i Upsala, i dei högärevördiga huset midt för obelisken I Odens lund! Tiderna äro onda, och en vacker jag förklarar ett konsistorium ert äktenskap för olagligt och edra barn för oäkta, derför att det icke varit herr Angeldorff, som läst öfver er och dem, utan en annan herrans tjenare, hvilken bevisligen prenumererar på en liberal tidning samt byllar den verldsliga svarta halsduken och annat fritänkeri... Jag nämnde häromdagen i förbigående hurusom de respektive dynastierna mer än någonsin hafva brådt om att propagera sig, och ett nytt hevis härpå finner man i den utomordentliga beschäftighet, som för ögonblicket råder inom de stora europeiska kabinetterne i och för uppsökandet af en lämplig gemål åt donna Isabella i Spanien. Den lilla ungen är likväl redan nie, tie år; det är alltså hög tid, på min ära! Man leker icke med dockor vid tio års ålder, man går icke längre med hårpiska i nacken, i kort kjol och byxor; man är då redan en stor dam, man äter glasser, hviftar med solfjäder, har migrän, och längtar att sluta en älskad make i sina smala armar! Också finns det väl rättnu knappast någon ung prins i hela Europa, som icke längesedan förberedt sig att få göra den sköna spanska kronarftagerskan sin sentimentala serenad utanför fönsterna i Åranjuez eller Escorial, men som hela verldens väl eller ve hänger på hvem en kunglig person gifter sig med, hafva de stora makterna, utaf ren välvilja för mensklighetens ömmande iatresser, behagat lägga sina hufvuden tillsammans, för att såsom gammalt och erfaret folk besluta om saken och icke lemna den i händerna på en och annan ung kavaljer, den der genom ett förhastadt steg lätteligen kunde vända upp och ner på hela det europeiska jemnvigtssystemet. De furstiiga friarne få så länge silta i tålamodets operaloger, — för att tala på persiskt vis, — och mönstra dansöser genom väntans dubbelkikare. Apråpå om dansöser! Mademoiselle Taglioni berättas vid sin alresa från Petersburg för några veckor sedan hafva erhållit af kejsaren sjelf man vet icke hvad, och af kejsarinnan en — skinnpalatin. Men ett skinn, värdigt sådana ben! ett skian, som annars aldrig gifves i present till andra än furstinnor och deras gelikar, eti skinn, som aldrig är att tillgå i handeln, med ett ord sagdt ett skinn af något fabelaktigt djur, som jag tviflar att ens professor Nilsson har någon reda på. Hr Johansson, mamsell Taglionis och vår landsman, hvilken hela sidsta säsongen i Petersburg varit den nya Terpsichores moitig, har äfven delat hennes ära och belöning, och har af kejsaren likaledes erhållit en dyrbar present. Det synes att den ryska sjelfherrskaren vet att sätta värde på att det bland hans grannfolk på andra sidan Alands baf finnes en och annar, som står på tå för honom. Något särdeles anmärkningsvärdt torde knappast för ögonblicket vara att ytterligare omförmäla, om icke herr Lampas sidsta maskeradbal i salongerna å Claes på Hörnet., Var ni der, var ni der icke? Likagodt, en maskeradbal, som icke kan betalas med pengar, och i hvilka psalonger,! Salonger, mwillustrerade med kolossala försilfrade trymåer,, (Hr Lampas välkända blomstrande still) med draperier i couleur de rose och nationalfärg, liserade med guld och silfvergaloner, samt pilastrar af silfverskir, (alltid herr Lampas still) arkader med åtskilliga skilderier utur mylhologien och den lefvande verlden anbrag!a derunder, byster på kolomner, stora vaser med blombuketter, en girland hvilande på arkader, 0. s. v. Det är endast) på Clas på Hörnet man finner så granna salonger, och det är endast herr Lampa, som numera förstår att rätt illustrera, em ball! Med denna Lampa slocknar den sidsta lysande meteoren på dansnöjenas bimmel. För öfrigt har man haft att fundera på historien om en kalf med två hufvuden, som säges vara till finnandes i Götheborg, och på ett rykte om att herr Geo. Scott ändtligen skulle vara sinnad bege sig med ens från Sverge och försöka sin Ivecka på annat håll. Det finnes de,