Aftonbladet – 19 april 1842, sida 2

RR njutning har jag lärt känna, och hvad mera är: jag är lugn och belåten. Hvad kan menniskan begära mer? Denna underrättelse är jag skyldig den man, som botade mig så mycket det stod i hans förmåga. Castelcauntx. Den besynnerlige mannen! Han försakar och umbär, och måste med möda och arbete underhålla sitt lif, och mig hafva hans rikedomar gjort ill den lyckligaste bland qvinnor. Hans rikedomar, sade Oskar leende. Ja, genom deras egande kunde jag emottaga den mannens hand, som ensam var i stånd att göra mig lycklig. Frukosten var slutad och resan fortsattes. Mot aftonen närmade man sig till Sturmau. Oskar förundrade sig mycket öfver att åkerfölten, hvilka på grefvenrs tid sköltes med så mycken omsorg, nu syntes alldeles vårdslösade, och emedan jordmånen här var mindre bördig, och endast ihärdig flit kunde tvinga den till produktivitet, så slöt Öskar af den dåliga odlingen, att denna dygd sannolikt derstädes mycket aftagit. Man kom fram. Slottet hade, på den tid Oskar icke sett det, betydligt lidit, emedan ingenrting derpå reparerats. Trödgirden syntes balft förvildad och slottets borggård var beväxt med högt gräs. Vid åsynren af denna förändring skakade baronen betänkligt på hufvudet. Nu trädde Bertram fram till vagnen. Den ;amle trotjenaren igenkände genast baror en och sjöd honom vara välkommen; Men 1tenna helsling. låg en särdeles blandning af glädje, förlgenröt OCH sorg