Aftonbladet – 19 april 1842, sida 2

— Hvad skall man väl tänka om Evenska Biets theologiska förfarande i sina digra artiklar, med öfverskriften: Fragmenter öfver Aftonbladets redbara religiositet, ech hvaraf i går lästes till och med den Nionde. I stället för att med något slags vetenskapligt behandlande möta hvad som i Å. B. blifvit sagdt i arktiklarna öfver Fr. Bremers brochyr, roar sig Biet med att vidt och bredt sväfva ut, i anledning af en liten, ur Hamburger Beobachter i A. B. införd, belt och hållet blott faktisk uppgift om ett kyrkomötes-beslut i afseende på Sonens förhållande till Fadren i gudomen, utan allt raisonnement å A. B:s sida. Vi tro, för vår del, att af ett naket faktiskt anförande föga slutsats kan dragas om den mer eiler mindre redbarheten i religiositeten hos den, som endast gör uppgiften: Såvida imedlertid uppgiften är sann, så är den, för sin del, redbar nog, Deremot går Sv. Biet föga redbart tlll väga, då det icke vågar inträda i besvarande af verkliga raisonnementier, som stått i Å. B., rörånde flere theologiska förhållanden. — De s. k. Aftosblads-theologerne hafva aldrig hvarken med minsta ord eller mening förnekat Treenighets-läran; hvilket Bi-theologerne borde hafva observerat, för att inse hela onödigheten af deras långa artikel i denna väg, såvida den utgår på ett polemiskt syfte emot de förre theologerne. Ett sådant förnekande kan omöjligen finnas i det historiska anförandet af ett orthodoxt kyrkomötesbeslut. Lika litet skall Biet kunna uppspåra ett förnekande af Treenigheten eller Christi gudom i Aftonblads-artiklarna öfver morgonväckterna; enär tvertom ett serskildt stycke deruti egnades deråt. Christi gudomlighet icke blott erkändes här fullkomligt, såsom hvarje läsare lätteligen påminner sig; utan det framhölls till och med såsom serdeles vigtigt och på Bibeln grundadt, att Christus miste vara son af sin Fader på annat sätt, än hvar och en af oss är det af sin fader (således icke hvad man kallar bokstafligen, utan mythiskt); enär härigenom först en möjlighet gifves att fatta Christi identitet med Fadren, och hvilket just för Treenighetsdogmen behöfves ). Allt detta måtte Bi-theologerne antingen icke begripa, eller ej med behörig uppmärksamhet hafva öfverlagt. — För öfrigt är det visserligen en sanning, att Christus sjelf icke gilvit oss Treenighets-liran, än mindre derom något visst yttrat. Men deraf följer icke, att denna lära behöfver vara falsk, lika litet, som tusentals andra problemer, om hvilka Frälsaren icke utlåtit sig. Hvar och en känner ur historien, att till och med redan Hinduerne föreställde sig gudomen i tre personer. Läran ) Ena son, på vanligt sätt uppkommen af sin fader, kan omöjligen vara en och densamme med denne sin fader.