Aftonbladet – 18 april 1842, sida 2

måste smickra och försona honom. Hvarje förolämpning, som en främmande tillfogar er, må ni gerna för mig hämnas med värjan i handen; men den kränkning, ni tror er ha lidit af en far och hvars källa får sökas i cn välment, om äfven förvänd, omsorg för er lycka, måste ni som son förgäta. Jag inser allt för väl att känslan af manligt värde i ädelt stolthet sträfvar emot det tvång, hvarunder så mången far vill böja sine fullvexte söners vilja; jag tänker mig i ert ställe, och föreslår er således ett medel, som sannolikt skall föra till det önskade milet. Låtom oss framförallt fortsätta våra forskningar efter den förlorade, hvartill jag får ett särskildt tillfälle genom en resa, som jag ärnar företaga till Heidelberg till någre af mine kolleger. Jag skall med nöje begagna mitt vistande derstädes, att besöka det nära liggande Mannheim. Jag beger mig till er far, inleder der, utan att kompromettera er, ett försoningsförsök å er sida, och är fast öfvertygad om att kunna bilägga det 0angenäma förhållandet. När detta skett, fördubbla och tredubbla vi våra bemödanden att upptäcka jer älskarinna, hvilken ligger mig om hjertat som Mitt eget barn, och, om det är Guds vilja, så skola våra ansträngningar krönas med framgang. Sålunda fortfor Räösterer att trösta Oskar och förmå honom till en försoning, hvartill den sednare äfven gerna och tacksamt räckte sin hand efter läkarens försäkran, att hans hederskänsla derigenom. ingenting skulle lida. Några dagar:sednare afreste de båda nya vännärnas; Rösterer begaf sig till Heidelberg, Oskar till Karlsruhe, der han skulle: afbida vidare un