Aftonbladet – 16 april 1842, sida 2

la bistorien ända fram till hufvudstaden ccb la kaute volge gladde sig rätt bjertligt, att dess Chronique scandaleuse äfven från landsbyggden fitt en löjlig tillvext. Hvad den fromma församlingen angick, så trodde många på Krumms ulsag0, och de få, som vågade tänka annorlurda, emottogo nyheten endast med en tvekande mic, Besynnerliga verld! sienets och bedrägeriets verld! Huru mycket gäller ej för dig det yttre! huru sällan öfverväger du det inre värdet och buru htet fattar du anden! Krumm ensam var lycklig. Hans frieri till Gabriela härledde sig från havs ofta omtalta svärmiska begrepp, som sjelfva voro ett kongiomerat af religiös fanatism och nyvaknad kärlek, men i sin dåvarande ideföljd icke hade någor anstrykrivg hvarken af sinnlighet eller af egennytta. Han tänkte knappt derpå, att han, med den tillbeddas hand, äfven förvärfvade rikedomar, och om denna taka rågon gång påkom horom, så gladde ham sig åt att kunna använda dem till församlingens bästa, eller till andra fromma ändamål. Anru mindre hade sioligheten någon makt öfver honom, ty alla begär öt. verväldigades af hans obegränsade aktning för Maris; en aktning, som rära gränsade till full. komlig tillbedjan; och som den unga grefvinnan så helt och hållet lefde irom samma sfer af idåer, så var det icke underligt, att hon räckte sin hand åt den mannen, som, enligt hennes öf.vertygelse, Guds vilja hestämt åt henne. Bröloppsdagen var redan utsatt, och emedan pastorn icke ernade öfvergilva sin befattning som själasörjare, så skulle Maria efteråt, som förut, bo på Sturmau, men han i staden, hvilket också fullkomligt öfverensstämde med hans fromma åsigter af detta äktenskap. Josef emotsåg med förtjusning den stund då han för evigt skulle förenas med Maria; men nu kastade ödet en oangenäm händelse, som en stö.esten, i den fromma församlingens väg.