Aftonbladet – 13 april 1842, sida 3

I den mån hans arbete växte och hbans kraf ter tilltogo, lifvades äfven hans själ, ty mycke som hittills förefallit honom mörkt, blef nu klart och han insåg tydligare än någonsin, att den san na kristendomen, oberoende af skriftens under bara historier, endast består i en sjelfmedveter uppfattning och en verksam utöfning af Mästa. rens läror. De få veckorna i Birmandrais hade gjort honom både kroppsligt och andeligt frisk; derjemte kände han likväl, att hans plats i Afrikanska armåen icke var för honom den rätta. Han hade junnit så mycket annorlunda, än han väntat och till och med för den ära han hoppats inlägsa, syntes Algiers jord icke rätta stället. Er namnlös längtan drog honom tillbaka till fäderneslandet, och han gjorde således anstalter att äga farväl åt sin stilla fristad, för att i Algier öka afsked ur krigstjessten och kunna återvänla till det älskade Tyskland. (Forts.) RR tr See— — Om Wilhelm IV:s naturlige son, grefve Mänster, som nyligen sköt ihjel sig, förekom fölande notiser i en utländsk tidning: George Fitzclarence, grefve af Mimnster (baron Tewkesbury), äldste naturlige son af den aflidne koung Wiihelm IV och den berömde skådespelerskan ora Jordan, född 1794, slutade sent om natten d. 0 Mars sitt lif genom ett pistolskott, i sitt hus vid 3elgravegatan. Öfver orsaken till detta förtviflade jeslut äro många rykten i omlopp; de flesta till krifva detsamma ekonomisk förlägenhet. Den a idne hade för 6 veckor sedan, öfver Ostende, å!errändt till England från Kontinenten, och efter hemcomsten märkte man bos honom såväl i parlamenet, som i sällskapslifvet en i ögonen fallande nedlagenhet. Grefve Mänster var sedan 1849 gift med