Aftonbladet – 13 april 1842, sida 3

0 SSSSNSSNNNf!!! 1nTTffffNTNTNTNTNTnNNffNföUu5bggpG 0 en dotter sf grefve Egremont, upphöjdes vid fadrens uppstigande på tbronen till pär, var adjutant hog Drottviegen, guvernör öfver slottet Windsor. öfverste för milisen i Tower-Hamlet, och vicepresident i Kongl. Asiatiska sällskapet. Han hade rykte att vara mycket väl bevandrad i Orientaliska litteraturen. Grefven efterlemnar en talrik familj — 7 barn, af hvilka den äldste sonen William George, född 1819, ärfver fpärsvärdigheten. Katastrofen var för familjen och betjeningen, som vid pistolskottet skyndade till grefvens rum, en fasansfull anblick: han låg i dödsryckningar utsträckt på kammargolfvet, och högra handen höll krampaktigt fast pistolen, hvars mynning satt i munnen. Dagen som föregick natten då han sköt sig, hade man sett honom tvenne gånger passera träbryggan öfver Grosvenor-kanalen. — En viss Burns, Engelsman till naiionen, men som sedan flera år tillbaka är naturaliserad på Nya Seland och helt och hållet förvandlat sig till Ny-Seländare — han är tatuerad både i ansigtet och på kroppen — håller för närvarande i Athensum i Kidderminster föreläsningar öfver folksederna på förenämnde ö. — Den 43 Mars skulle, på jernvägen mellan Edinburg och Glasgow, för första gången en träng af vagnar afgå på en söndag, hvaremot de gudaktige i Skottland upphäft mycket skrik såsom sabbatsskändande o. s. v. Då framträdde den högvördige pastor Burns, en af härpukorna för revivalsp (d. v. S sammankomsterne till trons återupplifvande), uppstämde en psalm, och höll sedan en predikan emot sabbatens vanhelgande, hvilken räckte öfver tvänne timmar. Om någon derigenom lät skrämma sig ifrån att resa med, förmäler ej historien, mer predikanten hade imedlertid samlat en bop af flere hundrade åhörare omkring sig. Just vid det mest pathetiska stället i hans predikan ljöd konduktörens pipa, och trängen susade af från bangården. Samme scen förnyades på eftermiddagen: —