Aftonbladet – 13 april 1842, sida 3

sina bröder. ee (Barometern.) PRLANDADE ÄMNEN. SKILDRING AF PEKING; af en Ryss. (Efter en Rysk tidskrift.) d (Slut från JE 81.) I Peking finnas inga allmänna platser elier trädgårdar; bland byggnaderna äro endast de med zinober starkt målade templen anmärkningsvärda. Man bar i sanning orätt att förebrå Chineserne bigotteri; deras tempel stå beständigt toma, och blott här och der anser sig en embetsman, som fått sig en ny och indrägtig tjenst, förpligtad att besöka alla tempel i staden. Dervid beter han sig på följande sätt: vid inträdet i templet bär han en bundet ljug, tillverkade af träbark och välluktande träd, antänder dessa framför afgudabilden, och bugar sig några gånger ända ned till marken; undertiden slår presten med en trästock på en metallskål. Sedan pilgrimen på detta sätt förrättat sin andakt, så kastar han ut något guld i templet, beger sig derpå till ett annat, ett tredje tempel, o. s. v. Till och med det lägre folket går endast vid serskilda tillfällen i templen, t. ex. om en stark torka inträffar, då strömma skaror af bönder till templen, för att bedja Gud om regn, och tända dervid icke blott sina ljus och göra djupa bugningar, utan medföra äfven offer, hvilka bestå af åtskilliga slags bröd; Chinesen känner icke alls till den sanna bönen, som icke är beräknad på intresse, utan går ifrån den bedjandes själ och höjer den till det högsta väsendet. Visserligen äro några dagar i hvarje måned bestämda för folkejy att besöka templen; men då strömmar man dit, Icke för att bedja, utan för att drifva handel och köpenskap. På templens förgårdar utställas varor, i synnerhet galanterivaror, och de besökande spatsera omkring från middagen till qvällen bland varorna, och handla med köpmännen, hvilka vanligtvis på cessa marknader fordra oskäliga priser; för en nephrit t. ex., en sten af gräsgrön färg, på hvilken Chineserne sätta mycket värde och som begagnas till ringar, snusdosor, armband 0. S. V., begärde en köpman 250 Lan (4 Lan utgör något öfver 4 floriner), och lemnade den slutligen för 26! Här visa äfven gycklare sina konster; den ene går på händerna, den andre kastar knifvar o. s. v. Frampå aftonen blir tempelförgården åter tom, och den står nu öde till nästa marknad. Endast presterne bränna 3 gånger om dagen ett liteg ljus framför hvarje af de större afgudsbilderovs, och kasta sig dervid hvarje gång på marken. Om presten icke har lust att sjelf underkasta sig denna besvärliga ceremoni, så skickar han någon a? sing lärjungar att tända ljusen och buga sig, och om lärjungen för ti!lfället ej skulle råka att vara hemma, så skickar han en simpel dräng. Ljusen tändas i alla fall på utsatt tid, bugningarne ske så djupt som möjligt — hvad kan man väl mer begära? Men om templen nästan alltid stå toma, så äro deremot värdsbusen från morgon till aftcn fyilda med folk. I de större värdshusen betalar man temligen dyrt äfven för småsaker, så att den rika Chinesiska ungdomen ofia på en afton kan göra af med 50 Lan och derutöfver, om sällskapet är 3 å 4 personer. De höga priserne äro en följd icke af en öfverdrifven dyrhet på varor, utan af de förtärandes skrytsamhet. I allmänhet aktas här penuningen föga; hvarje liten son af den gudabeskyddade staden Peking kastar penninge-pungen från sig, nästan utan att räkna hvad den innebåller. Men bvad äta de då? Allehanda dyra saker, såsom t. ex. stekt is, hvaraf en liten tallrik betalas med 6 Lan. Stekt ig tillberedes på följande sätt: kocken tager små isstycken; på ett såll, gjordt af små pinner, doppar han dem ned i en temligen lös, nästan flytande, deg, semmanbjandad af socker, ägg och skarpa saker, och lägger alltsammans genast derefter i en med kokande svinflott fylld panna; kockens hela konst består blott deri, att rätten kan serveras inpan isen smält i degen. Man må icke vänta sig någonting särdeles välsmakande; om men tarer det I munnen, så bränner men sig, biter man deri, så ir det kallt. Det höga priset på denna rätt kommer deraf, att ganska få kockar förstå att behörigen tillaga den. I det hela taget äro de Chinssiska rätterne obehagliga för Europeer; ty allting tilltedes tan salt och dränkes dessutom i ett hafafsyinflott; å rätter lagas uten peppar och lök, blott deras stekar äro ganska välsmakande och skulle till och med vinna bifall af en Europeisk gastronom. Orsaken itt en så ofantlig mängd värdshus finnes i Peking ir den, att Chineserne bjuda hvarandra till gäst icke sina hus utan på värdsbus; endast slägtinger och le närmaste bekante bjuda till middag eller aftonnåltid hemmäå. På värdshusen församlar sig också ingdomen, och de äldre äta der oefter-spekteaklets: lut; spektakel och traktering på värdshus höra hog lem till de nöjen, som måste omedelbarligen följa å hvarandra. De theatraliska ropresentationerna örja kl. 44 på f. m. och räcka till kl. 6 e. m. Jnder det representationen fortgår, komma vackra ossar, hvilka spela fruntimmers-roler, in i de 1oer, der de rike sitte, och bestämma det värdsbus, ler de vilja supera med dem. Vid supern välja lessa gosear rätterna, och begära vanligtvis de dyaste sakerna, emedan de på förband, emot belöning, tommit öfverens med värdshus-värden dercm. Alla lessa gossar äro ganska rikt och smakfulit klädda, ngenäma i umgänget, snälla och qvicka. 5 TH HH I) SSAAAESSASSSEnnnnnnnnnnnnnnnnnn rr