Aftonbladet – 13 april 1842, sida 2

sår, han erhållit i hufvudet, hade varit ganska betydligt. En häftig feber, som deraf föranle och fördröjt hans tillfrisknande, framstäls vilda fantasier de sällsammaste bilder för hbans själs ögon. Än såg ban sia fader vredgad förbi sig och hota hahs Rosas lif; än förde den Arab, ban talt vid, och som han igenkände i striden, den älskade till honom och tyfte med de glödande ögonen rigtade på honom, armen betydningsfullt mot himmelen, under det bans läppar tycktes uitala namnet Aliah, som om deri allena funnes medlet till återförening med den efterlängtade. Småningom lade sig febern och hans exalterade själ återföll nu i en domning, som under de första dagarne liknade en fullkomlig jethargi. Denna stiltje på hans ofta så våldsamt upprörda inre menniskas haf, var för Oskar en välgerninggz alla de förflutnas minnen syntes förgätva, och den lidande kände för första gången sedan lång tid, ett själslugn, hvarefter han så länge sträfvats men detta iugn Var bedrägligt, och med de tilltagande krafterna återföddes de fordna stormarna i hans bjerta. Dertill kom äfven. alt han ur stånd af någon sysselsättning, Var helt och hållet lemnad till rof för sina oroliga tankar, emedan hans läkare förbjöd honom all slags läsning. Då han nu låg der, dels hemsökt af plågor, dels i kraftlös dommning, så sväfvade väl bilden af den äfventyrlige araben förbi hans inbillning, och de få ord, den utomordentlige manner talat, Bonopstill djupare eftersionande. Tygla bekymmer.sgenom en orygglig förtröstan på nd hade han sagt, och den kristne måste -Po FA Ant