Aftonbladet – 13 april 1842, sida 2

Den sårade öppnade till hälften de matta ögonen, betraktade med förvirrad blick sin förman och hviskade: Jag har käuant igen bonom; jag har sett hans lågsnde öga. — Abd-e!-Kader höll erdla Och härvid sjönk han sanslös tillbaka, XXXVII BIBELN OCH KORANEN. pen Kristne. God dag, gamle. Marabulen. Likaledes; jag har aldrig köat af någon dålig dag. Den Kristne. Min hälsning åsyftade att diz måtte väl gå. Marabuten. Det har alltid gått mig väl. Den Kristne. Nå, så var lycklig, tyjag förs:år icke dina höga ord. : Marabuten. Jag vet icke heller att jag någo:sin varit olycklig. Den Kristne. Må Gud bibelålla dig dersid. Men förklara dig tydligare. Marabuten, Rätt gerna. Du önskar mig en god dag, men kan väl en dag vara ond som G id skickar? I köld och hetta, i hunger och törst bör jag prisa den, hvars vilja derigenom sker. Derefter önskade du att mig måtte väl gå. Men går det icke den väl, som öfverensstämmer med Gud, och af honom allena väntar allt? Slutligen önskade du att jag måtte bli lycklig. Detär j:gZ ry jag söker bli lik Gud genom saknaden afalia behof, och förbehåller mig ingen annan vilja än den, att bero af Guds. Den Kristne. Men om Gud förkastade dig? Marabuten. Han kan det icke. Jag emfattar bonom med en ödmjuk kärleks och en hög för