Aftonbladet – 12 april 1842, sida 3

NR rar STEP FEET liga eller glada, hvem kunde veta det? — förestodo honom; främmande menniskor sågo på honom med köld, och icke en gång en faders kärlek följde honom till det obelkånta landet, ingen glad förhoppning vågade fästa sig vid Rosas bild. En inre stämma ropade honom varnande tillbaka, och de bruna och svarta ansigten, som skådade fxam ur de båtar, hvilka nu, lastade med lifsmeedel af alla slag, dansade kring fartyget, föreföllo honom lika onda demoner, hotande biider af en dyster framtid. Sjelf förargad öfver sin sinnesrörelse, gick han af och an På däcket och sökte en förströelse i de nya föremålens betraktande. Först efter två dagars förlopp fingo passagerarne beträda fasta landet. ; De trånga gatorna, som till en del icke lemnade plats för tvenne personer att gå bredvid hvarandra; de många husen, som ännu härstammade från mohriska tiden, och som således endast hade få och smala fönster ut åt gatan; den orediga blandningen af Turkar, Mohrer, Beduiner, Negrer, Judar, Malthesare och Europeer, som med larm och stoj trängdes i dessa gränder; dessa sistnämndas mörker, deras smuts, ökad genom mängden af kameler, mulåsnor och hästar — allt detta var icke lämpligt att skingra det ofördelaktiga intryck, som Ålgier gjort på Oskar, utan ökade blott. hans. längtan att, så fort. som möjligt, få .lemna hulvudstaden, för att på provinsens gränser, i krigets vådliga lek, antingen tillkämpa sig ett ärofullt namn och stånd, eller med ens vinna ett slut på det öroliga hifvet och dess stormar. (Forts. följer.)