Aftonbladet – 12 april 1842, sida 3

TRLANDADE ÄMNEN — Författaren till den, på sin tid bekanta brochyren, Pehrmessofärden, prestmannen Fryxell, dömdes i och för denna brottslig befunna skrift att mista prestembetet. Ceremonien vid en sådan afsättning består deruti, att inför sittande konsistorium kappa och krage af en vaktmästare fränryckas den dömde. Då denna ceremoni skulle å Fryxell verkställas, befanns att han på år och dag ingen kappa egt: hvarföre vaktmästaren påhängde honom en, i konsistoriirummens förmak befintlig, konsistoriiledamaoten lektor E—man tillbörig kappa. Utstyrd i detta, för tillfället lånade plagg, inträdde Fryxeli oförfärad inför domarebordet, der han helsades af eforus med ett tal, som börjades sålunda: cUnder denna kappa har mycket, en Herrans tjenare ovärdigt, ofog bedrifvits — —. Vid dessa ord afbröts prelaten, genom en ödmjuk bugning af Frjxell, som yttrade: c Alltför möjligt, högtäreväördige doktor och Biskop, ty det är, så vidt jag känner, lektor E—mans kappa. De fleste af konsistoriiledamöter bade härvid svårt att ej smittas af det nästan märkliga drag sf löje, som öfverfor efori läppar, hvilken ingalunda var en stor vän af den sålunda apostroferade närvarande lektorn. En annan afsatt prestman, vid namn L—berg, som dref omkring i ödra Halland, kom en dag in på apoteket i H—stad, då doktor S— var der närvarande. L—berg tiggde doktorn om en besk snapps och dektorn lofvade honom det, om han deremot zenast ville göra ett impromtu, som kunde lämpas vå doktorn. Välan! ropade L— berg, och smidde på stående fot ihop följande vers: Herr doktorn mig behagar, Om han med medicin Kan skepa större magar Till rum för mera vin. (Norrk. FT:r.) — LEFNADSVISHET. Hvad behöfver man för att vara lycklig? Litet öfrerflöd och mycken ordning, hvarförutan sjelfva Croesus ej skulle hafva haft ett runstycke qvåar. Och vidare? Hvarken process: eller kreditorer; en god mage, ett kallt hjerta, förräffligt vin och en vacker väninna. — Hvad behöfver man, för att lefva länge? Man måste följa de reglor, som så noga iakttagas af våra föräldrar. Man måste stiga upp klockan 6 om morgonen och lägga sig kl. 40; gör man det, så lefver man säkert mycket längre än annars. — Hvad behöfver man, ör att förvärfva sig gynnares ynnest? Man måste smickra dem. Konsten att smickra är början till konsten att behaga. Men man fordrar väl att zmickret skall vara fint? Nej; det behöfves icke. Man ir girig på smicker, att man dervid hvarken gör afseende på sanning eller det passande; men man måste akta sig, att ens förstånd ej kommer i strid med synnarens. I en Arabisk berättelse läser man, att en kalif bad en af sina gunstlingar skrifva ett bref rörande en vigtig angelägenhet; han skref imedl!ertid sjelf ett. Båda brefven upplästes i divanen; gunstingens bref förklarades för bäst. Då denne kom sem, sammankallade han genast sin familj och sade ill den: Låtom oss gripa tili flykten! Kalifen har ust nyss erfarit, att jag har mer förstånd än han. — Hvad behöfver man, för att gerna blifva sedd i itora sällskaper? Man måste hafva ytliga begrepp om allting, sällan gifva sitt bifall, oupphörligt tadla och djerft gifva sig ut för ets godt hufvud. En ;karpsinnig man sade en gång på skämt: Någon örkunnear offentligt, att ban har stora förtjenster och är utmärkt skicklig skribent och kritikus; då nan hör detta, skall man med en axelryckning gå in väg, men om mannen dagen derefter upprepar amma dårskap med samma säkerhet, så förmodar nan, att han kanske har rätt; den tredje dagen tror nan det.s — Hvad skall man göre, för att intaga runtimmerna? Man skall ej öfverila sig, man måste DRESS 0 pu Lå fd vg er ren EE