Aftonbladet – 11 april 1842, sida 3

ban lemnar afveln deraf, utgör ett nytt bevis på det nit för det allmänna, i en af de grenar, hvari vi ännu mest stå efter andra länder, hvilket ban äfven förut ådagalagt genom sina uppoffringar för svenska trädgårdskuliuren. LANDTHUSHÅLLNING. Red, har blifvit anmodad meddela nedanståenda underrättelse om odiing af kålrötter i stort, på sätt som nyitjas i Tyskland och England, der man anser denna växts odling sisom den fördelaktigaste af alla till ladugårdens uppdrifvande. Ehuru visserligen ett och annat i detta ämne redan finnes att ichemta i äldre skrifter om landtbruket, lemnar dock den här följande anvisningen en så tydlig och intressant ledning för landthushållsren, ait den synes förtjena all uppmärksambet. Man vet, att det förnämligast är genom odlingen af kålrötter, hvilka der kallas Swedich turnips, som Engelsmännen bragt sin ladugårdsafkastning till dess närvarande höjd. I. Artikeln lyder som följer: Det är hvarje kunnig och oerfaren landthushållare nogsemt bekant, att ladugårdsskötseln är grunden för jordbrukets bestånd och förkofran. Det är likså bekant, alt ingen del af landthusbållningen i allmänhbet så mycket försummas i Sverige som denna. Häraf följer, att vårt landtbruk, som visserligen under d2 sista 40 åren något framskridit, ännu står, i jemföreise med andra länders, på en ganska låg ståndpunkt. Orsaken härtill bär sökas i den ringa håg man har för odlingen af rotväxter. och denna håglöshet föran!edes åter af bristande kännedom om sätta och lättaste sättet att verkställa den. Man har visserligen länge i stort odlat potates, men til! ett ändamål, som iaverkat högst ofördelaktigt på jordbruket och som på ett oförsvarligt sätt beröfvat jorden sina af naturen bestämda rättigheter, oberäknadt de stora förluster våra skogar och torfmåsar derigenom lidit. Potates är deremot, såsom foderväxt, en förträfflig produkt; men passar lika litet för a!la lägen och jordmåner, som de I afkastaing och arbetsbesparing kunna jemföras med andra rotvexter, såsom rofvor och kålrötter. Lifvad af den fullzomligaste lust för lagugårdarnes uppkomst, har jsg under de 9:ne sistförfjutna åren genom komparativa försök banat mig vägen till den säkra erferenhet, att inga rotyexter hvarken i anseende till afkastning på åkern, eller som föda åt hornboskapen kunna jemföras med kålrötter. Under en resa 1839 i Tyskland, besökte jag en får sin stora skicklighet ilandthushållsingen allmänt aktad och erkänd engelsman, kapten Carr på Tuschenbeck, hvilken under det jeg inträffade hos honom höll på att utså ett slogs kålrotsfrö, som han för 92:ne år sedan erbålbit från England och som då i Tyskland odlades under namn af Engelische Ricsen Stekrube. Af detta utmärkta fröslag erbölljag från I sjelfva såningsmaschinen af kapten Carr ungefär ett skålpund, hvilket jag sedermera odlat och deraf uppdragit en större mängd frö. På Tuschenbeck odlades dessa rötter i stort och såfvo ända till 300 tunnor på tunnlandet. Kapten Carr liksöm Hr Booth i Hamburg, uppgaf, att dena rotvext på det sätt den i Tyskland odlades, gar tter af 20 å 21 T:s vigt, men jag har ej ännu erhållit någon rot som vägt över 48 T. Dessa kålrötter odlas på följande sätt: På en väl utdikad och vattenfrijord, bestående heldst af lermylla, utföres i början af Juni månad, sedan ellt annat vårarbete är slutadt, gödsel på vanligt sitt. Denna gölsel nedköres genast och jorden harivas mycket väl samt vältas så, att alla ogräsfrön snart kunna uppkomma. Sedan ogräset efter 8 å 10 dagars förlopp uppkommit, vändes åter jorden med en plog somt harfvas och vä äitas, på det de frökorn som vid första plöjningen blifvit genom för mycken jordbotäckning beröfvade vegetationsförmågan må äfven uppkomma. Då man efter denna jordens beradning kan vara säker på, att alla annuela gräsfrön äro förstörda, ty rötter af perenna ogräs kunna icke komma i fråga vid ett välbeställt jordbruk — Så uppdrillas jorden med en engelsk drillplog försedd med 9:ne vändskifvor i 9 tums breda balkar. Dorefter låter man välten gå l: längs öfver balkarne för ett jemna ryggarne och gö ra ytan vacker. Sedan jorden på detta sätt blifvit tjenlig för att emottaga fröna, utläggas de, i brist af såningsmaschin, med händerna på så sätt, att en karl håller fröna emellan de 3:ne fingrarna och vandrar skyndsamt fram och åter emelian belkarne och släpper så varsamt som möjligt fröna på desamma. På detta såningssätt komma visserligen fröna för tätt; men som de icke äro dyra och ej mer än 4 åtgå på tunnlendet, så kan denna fröförlust ej vara så stor. Dessutom måste gallring i alla fall ske. Efter denna förrättning måste välten åter gå öfver balkarne, dels för att nedtrycka fröna och deis för att gifva jorden den fasthet, som fordras; ty ju hårdare jorden efter våningen sammantryckes, desto produktivare blir hön ock. Denna regel gäller vid all kultur utan undantag. Det följer af sig sjelf, att den jord som basås icke får vara våt. Sedan nu plantorna uppkommit och visat sitt fjerde blad, förtunnas de, så att hvarje planta kommer att stå på ett afstånd af 12 å 45 tum ifrån hvarandra i raden, eller mera om jorden står i hög vextkraft. Efter denna tid sköta rötterne sig till det mesta sjelfva, dock måste de, ifall ogräs emot förmodan skulle intränga sig ibland dem, derifrån befrias. Imellan raderna rensas med drill-plogen och i sjeltfva readea emellan plantorna kan handhackan an vändas. I medlet af September kunna rötterne börja afdladas och denna afbladning fortsättes till slutet af Ozxtober, då roten fullbordat sin vext. Såväl bladen som i synnerhet sjelfva rötterna äro det mest förmånliga foderämne för kor och ökar mjölzproduktionen till en otrolig grad, då de i sitt råa tillstånd användas i omvexling med hö eller god halm. Till hvarje foderportion tages ungefär 4 LE rötter och derefter 5 hö eller 40 I god halm. Hvarie ko erhåller 4 LÖ rötter och 4 LT hö eller 92 LT hslm fördelt i 8 portioner dagligen. Under den tid korna eller gödoxarne fodras med dessa röttor, gifves obetydligt salt, emedan rötterna laxera och rensa djurens magar tillräckligt och bör saltet lott någon gång och sparsamt begagnas. Röiterna äro icke svåra att konservera, och det sker bäst och säkrast Då sjelfva jorden, tillräckligt betäckta med halm och ytterst med jord, på samma sätt som potatis. De ruttna aldrig under vintren, om denna betäckning sker med urskillning. Frö till dessa utmärkta kålrötter säljas i Stockholm hos Hr Anothekaren O. H. Åkerlind, boendo å pip