Aftonbladet – 8 april 1842, sida 3

sistl. Augusti lemnade Häradsrätten saken åt fram tiden, då den kunde uppenbar varda. Utslaget underställdes Svea Hofrätts pröfning. Nå gra dagar derefter, d. 31 Augusti, under det Eri Andersson i Fahlu länshäkte afbidade derifrån s! gående fångtransport, för att afföras till Gefle, be gärde han och fick företräde inför Konungens Be fallningshafvande, då han erkände att han föröfva brottet. Konungens Befallningshafvande anmäld detta hos Hofrätten, som derföre förordnade ny ran sakning vid Häradsrätten. Den 235 sistl. Oktober inställdes Erik Andersso! å nyo vid Folkare Häradsrätt, då han erkände brot tet och att dervid så tillgått som Stina Persdotte uppgifvit. Sedan han kommit in i skogen med vä skan, hade han med en knif sönderskurit väskan men deruti funnit endast en postbok och niågr: tryckta papper, hvarföre han kastat den från sig skogen. Han uppgaf, att han under anfallet emo Stina Persdotter måst akta sig för att icke blifvå arfallen af henne, som hade en skrufskifva i handen Stina Persdotter erinrade sig nu äfven, att hor haft en skrufskifva i handen, men bortkastat den då rånaren stoppade balsduken i munnen på henne Då Erik Andersson tillfrågades om han haft sig bekant, att postbudet skulle framgå emellan Lunc och Mesta, svarade han: ,visst låg jag och väntadt på gumman, men då han uppmanades att erkänns i hvad afsigt sådant skett, svarade han, att har dermed icke haft någon afsigt och tillade: då jas erkänt brottet tycker jag alla vidare frågor äro öf verflödige. Då han ytterligare förehölls, hurutede: hans bekännelse icke utmärktes af ånger öfver brottet eller var så fullständig som bordt väntas, sva rade han: att han ett par veckor varit sjuk, hvil: ket fånggevaldigern intygade, och att hans minnt af sjukdomen blifvit så försvagadt, att han nu ickt kunde erinra sig alla omständigheter vid gerningen: föröfvande. På flere frågor, som, för närmare utredning af förhållandet, gjordes honom, lemnadt han icke annat svar, än att han i sjukdomen för lorat minnet, och att han ej kunde säga mera är han sagdt, hvilket han tyckte vara nog, då han pi. tagit sig brottet. Slutligen kunde han icke för mås at gifva något svar. Domhafvanden utfäste derefter en belöning af 44 Rdr 32 sk. Bko åt den, som kunde tillrättaskaff: postväskan, och målet uppsköts tills vidare. Erik Andersson skulle under tiden förvaras i enskild rum. Den 30 sist!. December, således på sjelfva nyårsafton, inställdes Erik Andersson återigen vid Häradsrätten. Då Erik Andersson, uppå anmälan att postväskan icke kunnat återfinnas, tillfrågades, om ban icke kunde utvisa stället der han kastat den, svarade han: det är så mycket mer omöjligt, som jag aldrig sett eller baft den i mina händer. Han erinrades om sin förut inför Eandshöfdingeembetet och domstolen afgifne bekännelse, men förklarade, att, efter bans återkomst till häktet från tinget i Augusti månad, fångvaktmästaren skall förmanat honom att erkänna brottet, samt att han derföre begärt företräde hos Landshöfdingen och der afgifvit bekännelsen, hvilken han nu ville återkalla, såsom alldeles oriktig. Då han tillfrågades vidare om han i fängelset blifvit trugad eller lockad till bekännelse, svarade han, att han icke kunde påstå sådant, men att han, i anledning af fångvaktmästarens förmaning, föreställt sig, att han kunde blifva dömd för brottet, ehvad han bekände eller icke., Men föreböll honom hburuledes hans bekännelse af omständigheterne vore styrkt, men derpå svarade han, att hans minne vid sista tinget efter sjukdomen varit så försvagadt, att han icke vetat hvad han sagt, att han aldrig sett Stina Persdotter förrän vid tinget. Domstolen erinrade honom om hans uppgift angående skrufskifvan, som postgumman haft i handen då hon anfölls, och uppmanade honom att förklara, huru det kunnat vara Erik Andersson bekant, om han aldrig sett henne förrän vid tinget. Under mycken förlägenhet svarade han: vid sista tinget var mitt minne alldeles borttappadt; då jag picke sett Stina Persdotter, kunde jog icke heller psett skrufskifvan..o Hvarken bevekliga eller allvarliga föreställningar gjorde ringaste intryck på honom, utan yttrade han slutligen: Ja! Stina Persdotter var troligen full och har inbillat sig att hon blifvit öfverfallen.n Derefter afkunnade domstolen utslag. Häradsrätten fann Erik Anderssons inför Landshöfdingeembetet och Häradsrätten afgifne bekännelse vara af omständigheter så styrkt, att något afseende icke kunde fästas vid återkallelsen af densamma, hvarföre Erik Andersson, såsom Jagligen förvunnen, att bafva från Stina Persdotter rånat och med fullt våld tagit postväskan, dömdes, enligt 20 kap. 9 Missgerningsbalken, att mista lifvet genom halshuggning; hvilket beslut Svea Hofrätt genom utslag den 4 sist!. Februari, som nu är underställdt Högsta Domstolens pröfning, fastställdt. Erik Andersson är endast 26 år gammal och ver ganska väl känd i sin hemort. TANDSORTS-NYHETER-s.