Aftonbladet – 8 april 1842, sida 3

J HOOD UINVIS gJUTUd, UU AV. VJ SJU YUR TINSLaA des, hafva vi ansett oss böra införa detta beriktigande, ehuru den person, af hvilken berättelsen i gårdagsbladet blifvit meddelad, sado sig sjelf hafva set! förhållandet. — il Enkan Stina Persdotter, som var antagen att fortskaffa postväskan emellan Avesta postkontor och Mesta kaptensboställe, i Avesta socken i Stora Kopparbergs län, der stallmästaren Westfeldt bor, hade Midsommarsafton sistlidet år, vid Avesta postkontor, hemtat postväskan, uti hvilken endast några tidningsblad och tvänne bref utan perningar lågo förvarade, och återvände dermed klockan 3 eftermiddagen till Mesta, då hon under vägen emellan Lunds gästgifvaregård och Mesta upphanns af en obekant karl, hvilken började samtala med henne uti hvarjehanda ämnen. Karlen följde henne omkring !, fjerdingsväg utan att låta förmärka någon ond afsigt, men då de framkommo närmare Mesta. der vägen på ömse sidor omslutes af tät skog, gal han henne med en grof käpp, som han hade i handen, ett slag i hufvudet, fattade henne i axlarne, drog omkull henne och, vid hennes rop om hjelp, ryckte af henne halsduken cch stoppade den i hennes mun. Sedan det lyckats henne att befria sig från halsduken och hon börjat upphäfsa höga jämmerrop, derunder någon hörts komma körande, ryckte kar!en postväskan från henne och sprang med den inåt skogen. Öfverhöljd af blod i ansigtet och på kläderna, reste Stina sig upp och fortsatte sin väg, men mötte straxt derpå muraren Hedman och hans hustru, hvilka upptogo henne i åkdonet och förde henne hem till Mesta. Stina Persdotter beskref nu noga den okände karlens klädsel och utseende, noggranna efterspaningar anställdes, och några dagar derefter, d. 27 Juni, anträffades i Strandmora, inom Bys socken. en person, på hvilken enkans beskrifning helt och hållet träffade in. Karlen greps genast och fanns, enligt ett i hans kläder liggande betyg. vara torpacen Erik Andersson från Kräbäck i Östra Fernebo socken. Han nekade likväl helt och hållet till gerningen. Två dagar derefter inställdes han till förhör vid Folkare Häradsrätt och gjorde der följande uppgift: Ffrån d. 9 sistl. Maj till den 43 Juni hade han varit på arbete i Gefle, der han träffat en okänd sjöman, som omtalt, att han på ett ställe hade gömt en ask, deruti 2000 Rdr voro inneslutne, och erbjudit sig att anvisa stället, emot en belöning af 2 Rdr Bko. Andersson hade antagit anbudet och betalt de 2 Rdr, hvarefter sjömannen noga beskrifvit det ställe i skogen, nära ändan af Grådö elfbro, der asken skulle vara förvarad. I afsigt att upp: söka den, hade han gått från Gefle d. 43 Juni, först hem till Fernebo och sedan genom By socken till Grådö, der han inträffat natten till d. 22 Juni. Efter det han vid bron förgäfves letat efter asken och pengarne, hade han d. 22 återvändt till Fernebo, dit han ankommit Midsommarsafton. Den 27 hade han åter begifvit sig till By socken; der han af of: vannämnda anledning blifvit gripen. Han nekade till brottet, äfvensom att någonsin hafva sett Stina Persdotter. En mängd vittnen afhördes, som intygade, att de bestämdt igenkände Erik Andersson vara den person, som de Midsommarsafton på eftermiddagen, då rånet skedde, sett i närgränsande gårdar omkring Mesta och Grådö, och beskrifningen på den person, som öfverfallit Stina Persdotter, inträffade så till alla delar på Erik Andersson, att till och med lapparne, på de skor Erik Andersson begagnade, voro alldeles så beskaffade som Enkan Persdotter uppvifvit rånaren hafva haft på sig. Erik Andersson påstod likväl med mycken fräckhet, att han icke, den dag vittnena uppgifvit, uppehållit sig vid Grådö och trakten deromkring, och att han aldrig sett Stina Persdotter förr än vid Häradsrätten samt betygade med mycken trotsighet sin oskuld. Man kom denna gång icke längre i någon bevis