Aftonbladet – 8 april 1842, sida 2

presenterade sig som hans lilla Lydia! Ehun sjelf en 70-årig man ville det likväl icke gå i i hans hufvud, att det täcka barnet med sit vackra bufvud och sin fina hy mognat till ei sådan mumie; så mumlade han mellan tänderns Men hans oangenäma öfverraskning skulle änn: stegras några grader, då baronessan i en skar ton gaf sin kammarjungfru, Mathilda och betjen ten befallningar om att besörja hennes saker framskaffande och vård samt tillika med en vis militärisk myndighet förordnade, huru man hä danefter skulle förbålla sig, emedan hennes in träde i det faderliga huset gjorde en fullkomli reform derstädes nödig; men då damens kam marjungfru vid detta tillfälle ryckte fram me den förklaring, att hon ej ärnade göra någontin af allt detta, emedan det, enligt öfverenskom melse, stod henne fritt att efter ankomsten ti Mannheim lemna baronessans tjenst, hvilket ho: nu äfven tänkte verkställa; — då den nådig genom denna förklaring blef högst onådig oci råkade i en häftig vrede, hvarunder hon förfär ligt trätte och smädade icke allenast sin egen kam marjuvogfru, utan äfven hela den tjenarde klassen då hon derefter utbrast i tårar och kastade si på soffan och under bedyrande att hon fått dei förfärligaste nervattack. påstod att dessa menni skor skulle ådraga henne döden — nu stod de samle baron Hohenstein, som emot sin son kraftiga, men likväl altid moderata värma plä ade sätta ett kallt lugn, nästan ett slags hån han som ej känt spår af fruktan midt unde det fiendtliga kulregnet, nu stod han darrand inför en qvinna, som dertill var hans dotter Målös, dödsblek och med beklämdt hjerta lem.