Aftonbladet – 5 april 1842, sida 2

an också icke blifvit någon egentlig storhet afl: nille eller skapande kraft, likväl efter all an-l! edning bort blifva en god vinst och en vacker :! yrydnad för ett vetenskapligt samhälle, och medl! vilken man derför alltid har skäl att anse nå-l! sonting för vårt land hedrande hafva gått för-! oradt. — Handbok i vextrikels naturliga familjern ff KB. W. von Diben, botanices docens vid Lunds ! ikademi. Vexternas organogrefi, fysiologi och studium af deras naturliga familjer, — så börar författaren sitt företal, — äro oskiljaktiga eller borde åtminstone vara det. I de förra hafva vi imedlertid redan länge haft en utförlig ärobok på modersmålet och ett förtjenstfullt mindre sammandrag, under det att en handbok i le sednare ännu alltjemt saknas. Och likväl blir behofvet af en sådan med hvarje dag större, i samma mån som hela den nyare botanikens riktning gör de naturliga familjernas kännedom så vigtig, så ingripande i det praktiska, att den numera blifvit ett oeftergifligt vilkor för hvar och en, som vill om vexterna känna något mer än deras namn. Man bar länge stridt om företrädet mellan det naturliga systemet i botaniken och det artificiella, det Linneska. Det vill synas som man numera började komma öfverens ai de äro goda båda två och att de till och med böra vandra band i hand med hvarannan. Det artiificiella systemet är en vägledning, en ginväg för nybörjaren till att ernå den punkt af kunskap i ämnet, der han med fördel kan begagna det egentliga vetenskapliga studiet af vextnaturen i dess stora helhet och af dess beundransvärda lagar. Herr Däben säger sig hafva företagit det ifrågavarande arbetet, dertill uppmanad af professor Fries, och redan detta utgör en god borgen för mannens kompetens. Professor Fries ha; derjemte under utarbetandet af boken biträdt författaren med snuiverade upplysningar och -anmärkningar, så att det hela blifvit justeradt i enlighet med de nyaste vetenskapliga åsigter, dem prof. Fries hittills endast mera fragmentariskt apgifvit; dessa kunna således anses här för första gången uttala sig som ett fullständigt system. En förtjenst, som tillhör herr Däben, och hvilken bör med serskildt loford anmärkas, är den populära tendens han alltigenom halft för ögonen, så att han beständigt blandat det purt teoretiska och det i ett annat anseende praktiskt upplysande om hvartannat, hvarigenom boken blifvit för hvarjom och enom lika nöjsam underhållande, som den är vetenskapligt lärorik. En svår uppgift, der man på samma gång måste jemt bafva till regel att sammantränga sig så mycket som möjligt, för att icke låta verket vexa till en för mängden åter i elt annat afseende af skräckande volym! (Insändt.) Några ord i anledning af Herr C. M. Arrhenii nyligen utgifna skrift: Om de i Tyskland 1yligen inrättade Ränteförsäkringsarstalter till förmån för dem, som gencm ringa beårag vilja bereda sig lifstidspensioner. (Stockkolm, 1842. Norstedt Söner. 50 sid. 8:0) Å (Slut från F4 78) Ändamålet med dessa anstalter, de må nu kalla: ränteförsäkringseller allmänna försörjningsanstalter. är att åt hvar och en, som deraf vill begagna sig bereda tillfälle att genom insättning af ett jemförelsevis mindre kspitalbelopp, för den återstående lifstiden försäkra sig sjelf (eller ock andra) om en årlig inkomst, som småningom vexer, ända till dess den uppnått en viss gräns, hvilken anstalten be stämt såsom maximum, hvarefter den oförändrad: utgår såsom lifstidspension. Den årliga inkomst. som deltagaren i en sådan anstalt åtrjuter, är iförstone, om deltagaren ännu är ung vid sitt inträde, lägre än den gängse räntefoten, men vexer med ären, i början långsamt, men sedan hastigare, så att den slutligen för den ålderstigne, då den uppnått sitt maximum, kan utgöra flera hundra procent a! det insatta kapitalet. Beloppet af detta maximum är ganska olika och bestämmes genom inrättningens stadgar. I den Preussiska ränteförsäkringsanstalten. hvilken Hr A. företrädesvis logt till grund för sin framställning och hvilken sjelf bufvudsakligen är bildad efter den Baciska allmänna försörjningsanstalten, är detta maximum bestämdt till 150 proc:; i den äldsta Österrikiska alllmänna försörjningsanst. är det 450 proc.; i.den Wuörtembergska ränteansta!ten stiger det ända till 300 proc. o. 8. v Den som i yngre åren i en sådan anstalt icsattt. ex. 400 Rdr, eger således — efter att redan från början hafva uppburit en mindre, men småningom växande ränta, som t. ex. i den Preussiska anstalten för det vid inträdet ännu minderåriga barnet (under 12 år) börjar med 3 proc.. för den vid inträdet 42 hå 94-årige med 3, proc., för den 25å 35-årige KBR NAT EEE ANSER NE NEN