Aftonbladet – 5 april 1842, sida 2

BYSRREAE SERIE AIEAESEASAAA ae nn. — —— rm—— —n—— — ——A tinna! Den som förstår ditt språk, dess bjerts ir ännu oförderfvadt, ännu känsligt för det sto:a; sanna och sköna, ännu icke vilsefördt genom sn tids förvända riktning, som söker sitt nöje. a, sitt bästa, i extravaganser och absurditeter! Men huru få menniskor känna den sällhet du ir i stånd alt skänka, huru få veta, att endast ju kan lösa alla tvifvel och du allena förmår sifva dem de önskade upplysningarna och med lem det efterlängtade sinneslugnet! Just nu flög skeppet förbi Rheinfelss ruin mot det vänliga S:t Goar, då en af de fyra gentlemännen kastade en blick på den bredvid honom på en stel utbredda kartan: The Course of the Bheine ech frågade kyparen, som just pu har fram den sjunde champagnebuteljen: om letta var S.ebengebirge?, Den skälmaktige gossen bet sig i läpparna cch svarade: ja, hvarefter Britten ganska belåten åter egnade hela sin uppmärksamhet åt den nykomna buteljen. Uuder det sålunda en allmän glädtighet, ehuru öranledd af ganska skiljaktiga orsaker, hade spridt sig öfver hela skeppet, var der likväl en passagerare som ej syntes dela den. Det va en lång, torr man, i enkla, nästan utslitna svarta kläder. Hans anletsdrag burö snarare stämpeln af en enfaldig ödmjukbet än de förrådde någo! svårt bekymmer, och likväl syntes denna blekhet, dessa insjunkna kinder, denna djupt firade panna vittna om ett långvarigt och djupt själslidande. Han sattnästan i yttersta fören a! skeppet, nära klockan, och stirrade tanklös ned i vattnet. Med hufvudet något framit böjdt och lutande åt vänster, lät han de långa armarn: hänga raka ned åt sidan, så att de nästan vid rörde däcket och sträckte de ännu längre bener rätt fram. Men hvad scm verkligen gjorde hans figur till en bild af jämmern, var hans nedhön gande underläpp, som visade en bred, nästan tandlös mun. Obekymrad om hvad som föregick rundt omkring honom, blef han icke er gång varse, alt han redan en stund varit. föremål för alla de öfrigas anmärkningar och skämt, och som han ej förstod den lilla fransyskan på kuskbocken, så aihöllo honom icke heller flickans sarkasmer från att småningom sjunka i en