Aftonbladet – 1 april 1842, sida 2

man vet, dels att i de aldraflesta delar af bemälde land koksaltet är direkt eller indirekt till införsel förbudet, naturligtvis till skyddande af de inhemska saltkokerierne, som dessutom merendels äro regala, dels att koksaltet med förmån kan af landtmannen begagnas såsom gödningsämne, derest det nemligen erhålles till sitt naturliga pris. Nu tycka de tyska regeringarne, att en ann är så god som en ann, och skulle derföre gerna se att den tyska jorden saltades likaväl som den engelska eller nederländska; men för att ernå denna önskan, är nödigt, att saltpriset nedsättes och att det godköptare saltet ej missbrukas, d. Vv. s. af menniskor uppätes i stället att kastas på iorden. Bland alla upptänkliga medel mot detta missbruk har man slutligen bestämt sig för ett ganska enkelt, nemligen att göra saltet oätligt, eller i hushåll obrukbart. Genaste vägen härtill vore väl att förgifta det, men detta har sina betänkligheter, bland annat derföre, att gifterne i allmänhet äro för dyra att strö på jorden; att helt enkelt blanda saltet med gödsel duger icke heller i ett land der man i stigando välstånd hunnit så vida. att statens saltpris är tiodubbelt och deröfver högre än det naturliga, och således kunde förleda någon till den brottsliga industrien att göra det gödselblandade saltet åter för menniskor ätbart. hvarigenom den !andsfaderliga afsigten med prienedsättningen alldeles förfelades. Efter många funderingar har det ändtligen lycksts en apothekare attutfinna en blandning, som synes böra afskräcka äfven den mest salthupgrige. Den bar följande aptitliga sammansättning: koksalt 90 I; jernviktriol 2 B:malen garfvarebark ö ; aloe 2 D och krita 4 KE. D:r S:r. Landsfaderligt salt, oätbart för menniskor och fänad. Vi rekommendera detta salt till bruk och nyttjande för våra prohibitister, i förhoppning derjemte, att dess beredning inom landet kunde med tiden blifva en lönande näringsgren och i betydlig mån bidraga ett göra ländet oberoende af utlänningen.