Aftonbladet – 1 april 1842, sida 2

BIETS HÖGSTA POLITIK. Dessa dagar hafva i ett visst fall varit af en ganska egen märkvärdigbet. Den på eg gång religiösa oah politiska sekt hos oss, hvilken uttalar sig genom Svenska Biet såsom sin förnämsta tidningsorgan, har genem de mest påfallande tecken gifvit tillkänna, i hvilken trängsel den ser sig vara kommen genom den belysning dess bemliga väsende erhållit. Då vi uti en series af artiklar gifvit våra tankar tillkänna rörande nåsra af christendomens grundfrågor, framställde vi med detsamma till Biet den önskan, att det i stället för tomt skrik ville gifva skäl för sig, på det att allmänheten måtte få veta en gång, om dess redaktörer verkligen fota sig på den Hei. Skrift och sundt förnuft, eller om de i sjelfva verket äro hka blottade på försvar från dessa begge auktoriteter, som, öfverhufvud högeligen olärde och oskicklige, der frågan blir om allvarlig undersök sing. Äfven nu bar intet skäl eller logiskt försvar blifvit från dess sida anbragt; men deremot hafva Biets deklamationer tagit en bögst anmärkningsvärd vändning: en vändning, som vi förutsett, och om hvilken vi också temligen säkert känna bvilka krokar och svängningar redaktionen längre fram vill komma att på sin flykt försöka till frälsning af sin existens. B.-grundsatsernas räddning skall dock uteblifva, emedan dessa grundsatser endast behöfva inför allmänheten blottas, lör alt störtas. Bi-theologerne börja — såsom man af deras sednaste köncessioner ser — omsider märka, att Je genom sitt försvar för Methodismen blottat sin egen ömtåligaste kärnpunkt. De lära för