Aftonbladet – 31 mars 1842, sida 2

djupa toner, med en något främmande brytning på målet tilltalade henne: aFörskräcks icke, mylady. Af en slump instängd uti teaterhuset, har jag begagnat tillfället att uppklättra till denna höjd, för att vara eder närmare.n aMin herre, svarade Rosa, darrande i hela kroppen, jag förstår icke hvad en hederlig och förnuftig man i denna stund vill på ett sådant ställe.n aHvad rår jorden för, om solen rycker henne genom sin gränslösa bana, hon måste följa till oändligheten; så binder mig ett obegripligt något vid er. Rosa, som först hållit gestalten för en nattvandrare, fruktade nu att hon hade med en dåre att göra. Endast farhågan, att den olycka lige kunde störta ned, afhöll henne ifrån att tillsluta fönstret; hon såg sig ångestfull om efter hjelp, men gatan var tom, midnatten var inne. Rosas ångest steg allt högre; vid den ringaste rörelse kunde den främmande störta ned i djupet; då fann hon sig på nytt och sade bedjande: dMin gode främling, det är kallt och sent; om ni utan lifsfara kan gå ned, så gör det, eller låt mig ropa på folk, att man kan rädda er. Ni misskänner mig, mylady. Jag befinner mig här lika väl, som på bara marken. Döden förskräcker mig icke heller, ty jag har endast valet mellan honom och ert; jag älskar er ---. aMin herre ... aDoktorn har redan sagt er det. cMin Gud! skulle ni vara .. aCasteleaunt. a cHuru, ni, den ädle lorden, som så vänskap ligt lagt er ut för mig? O, min Gud! hvarför har ni vågat er dit, der mi så lätt kan falla! låt mig ropa om hjelp. . aVid första rop tager jag min arm från fönsterposten. Men hvad har föranledt er till detta halsbrytande företag?n