Aftonbladet – 31 mars 1842, sida 1

nen af storvisirens förkrossande vrede, midt unde det han obekymrad gör sig goda dagar. Dessa en staka bestraffningar blifva icke utan verkan; di hafva uppskrämt bela tjenstemannaskaran ur sir tröghet och lättja. Då de icke känna hyad stunt den fruktade kan komma och fordra räkenskap fö deras handlingar, ser man dem nu hela dagen på deras embetsrum, der de söka att med me:ra ni och noggrannhet än förut uppfylla sina tjenste pligter. Då de fem stora makternas dragomaner skulle öfverlemna ambassadörernes föreställningar emot Omer Paschas utnämnande till guvernör på Li banon, föreföll en scen emellan dem och storvisiren, som visar, att Izzet Mehemed äfven är en fin och slipad diplomat. Uppträdet beskrifves på följande sätt: vEfter långvariga rådplågningar beslöts ändtligen att skicka ambassadörernes från de 5 stora makterna dragomaner till Porten, för att af benne begära förklaring, huruvida utnämningen af en Turkisk guvernör på Libanon vore provisorisk, eller om det vore Portens afsigt, att för beständigt låta styrelsen der föras af en Turk, med förbiseende a! Maroniternes och Drusernes rättighet att styras a! ett öfverhufvud, som de sjelfve valt. Under det de nödiga instruktionerna utfärdades för dragomanerne, erhöll, på hemlig anstiftan, storvisiren underrättelse om. hvad som var å färde och uppmaning att vara på sin vakt. Hr Pisani från Engelska och baron Testa från Österrikiska legationen blefvo utsedde till ordförande; de andra trenne dragomasnernpe, som skulle åtfölja dem, voro: för Frankrike Hr Cor, för Preussen Hr Bosgiowich och för Ryssland Hr Handschari. Den 45 om aftonen begåfvo sig dessa herrar till Portens palats, till utrikesministern, som blef både förundrad och förskräckt öfver anledningen till deras besök, och sade till dem: )Mine herrar, jag vägar icke anmäla er hos storvisiren; Sultan blir på det högsta uppbragt, då han erfar att makterna nu vilja blanda sig till och med i rikets inre angelägenheter. Han sökte på allt möjligt sätt att afråda ifrån deras förehafvande; men dragomanerne hade sina bestämda instruktioner, och begärde att blifva anmälda till företräde hos storvisiren. Reis Effendi beqvämde sig slutligen, icke utan fruktan, att åtaga sig det svåra uppdraget. Då han föredrog storvisiren, som i andra ärenden händelsevis befann sig närvarande i samma palats, dragomanernes begäran, svarade 1zzet Mehemed helt lugnt: De uppfylla endast de befallningar de erhållit; låt dem komma; man måste vara artig och höflig, så länge det låter sig göra.n Härpå fingo dragomanerne företräde. Sedan de föredragit sitt ärende, sade storvisiren: Ja, det är bra, mine herrar, mycket bra! Men jag hoppes J hafven skriftliga instruktioner och fullmakter hos er till detta uppdrag? — Utan tvifvel, blef svaråt, och alla fem dragomanerne drogo nu upp sina instruktioner ur bröstfickorna. Izzet Mehemed räckte fram handen och wille gripa dem, men dragomanerne förklarade, att de icke hade tillstånd lemna om. I sådant fall, svarade storvisiren, har jag intet svar att gifva er, mina herrarFarväll Dra: fömsmetne, ännu mera förvånade än Reis Effendi, sågo på hvarandra med långa näsor, och lemnade med oförrättade ärenden audiens-rummet.