Aftonbladet – 31 mars 1842, sida 1

UTRIKES. ORIENTEN. Storvisiren Izzet Mebemed må vara böjd för en retrograd politik och hafva sina fel både såsom menniska och statsman; man kan dock ej neka att ban derjemte visar flere berömliga och aktningsvärda egenskaper. Hans hushålls-anda för det allmänna, hvaraf han gifvit prof äfven med egna betydande uppoffringar, den noggrannhet hvarmed han vakar öfver, att statens embetsmän uppfylla sina pligter, den stränghet, hbvarmed han bestraffar otrohet och underslef — allt detta länder Izaet till heder, och förtjenar efterföljd till och med i kristliga samhällen. Om hans sätt att gå tillväga i några af dessa afseenden, berättas följande i ett bref från Konstantinopel af d. 23 i förra månaden: Spänningen emellan riksmarskalken Riza Pascha och storvisiren säges allt mer och mer tilltaga, och det är sannolikt, att den förre kommer att ligga under i striden med den djerfve storvisiren. Denne har låtit sig föreläggas förteckningen på alla högre embetsmän i riket, och deraf funnit att en stor del af dem äro utan sysselsättning och således öfvertlödiga, att det finnes en mängd paschar utan paschalikater, generaler och öfverstar utan divisioner och regementen, att guvernörerne i många provinser ännu icke med sin fot varit der, utan beständigt vistas i Konstantinopel, under det guvernementerne förvaltas af deras Kaimakams (vikarier). En kejserlig befallning är derföre nu under pressen, hvarigenom dessa missbruk skola afskaffås. : Hädanefter får ingen pascha låta förvalta sin provins genom vikarie; han måste sjelf infinna sig på ort och ställe. Alla embetsmäns verkningskrets, ställning och aflöning har blifvit på det noggrannaste bestämd. — Izzet Mehemed fortfar att beit allena inkognito besöka de serskilda civila och militära verken. Vanligen infiner han sig på en timma, då man allraminst väntar honom, helt enkelt klädd, utan alla yttre tecken till sin värdighet, utanför någon af dessa inrättningar, och begär att blifva insläppt. Om deita vägras honom, så gifver han sig tillkänna för skildtvakten såsom storvisir, skyndar sedan hastigt in, och anställer den strängaste och noggrannaste undersökning. Han vänder sig icke till cheferne, utan vill med egna ögon se huru det går till, gör de lägste tjenstemännen frågor, och söker att genom sluga vänningar locka sanningen ur dem. iaserner, hospitaler, fängelser, byråer 0. s. v., allt undersöker den outtröttlige mannen. Ve den tjensteman, som han icke träffar på sin post! Dubbelt ve om gemene man beklagar sig, att han icke utfår hvad staten består honom! Som en blixt från den molnfria himmeln träffas den otrocse embetsman