Aftonbladet – 29 mars 1842, sida 3

slag å statsrådet af Wingårdbs ansökning att den honom ådömde ränta å 4,533 R:dr 43 sk. 7 ist. till ersätsning för af landssekreteraren Kleman förskingrade medel måtte få afskrifvas, har genom tryckfel summan blifvit uppgifven till 15,333 R:dr 43 sk. 7 rsty i stället för ;1 533 R:dr 13 sk. 7 rst. Banko, hvilket härmed rättas. Likaledes står uti samma notis på 6:te raden uppifrån: u!tgörande af,, läs: utgifvande afr. BRT — Enligt Norska tidningarne med gårdagens post, voro anledningar i Christiania för handen. att vänta Konungens ankomst dit i April månad. Här åter förmärkes inga förberedelser tiil resan, ech ehuru H. M. öfvervunnit ett illamående, som räckt några dagar, torde den väl ej blifva så snart verkställd. Såsom en säkrare nyhet berättas, att H. K. F. Prins Oscar Fredrik skulle åtfölja den sjöexpedition, som i år utgår med Norska sjökadetter. — Åtskilligt muvemang inom den högsta embetsmannahierarkien har under helgdagarne omtalats. Sålunda berättas det nu, att Hr Landshöfdingen Nerman skall vara i fråga att förord nas till President i Kammarkoliegium, under Friherre Jakob Cederströms tjenstledighet, d. v. s. på ett år. Härigenom hade man till en början beredt sig utväg att få behålla Hr Nerman i hufvudstaden och gifva en betydlig förstärkning åt kamarillan. För det andra kunde möjligen Hr Nerman inlägga nya meriter för framtiden, i fall det lyckades honom, såsom ny chef, att rengöra någon del af det Augias-stall, som finnes i den ofantliga mängden af Kammarkollegii balansmål. I fall detta förordnande inträffar, så blir naturligtvis den nya ministerkombination, hvilken vi härom dagen efter ett rykte omtalade, ajurnerad tills vidare, likasom mycket annat; men i stället är då chefskapet för rikets trenne vigtigaste kollegier, Kammarkoliegium, Kammarrätten och Statskontoret, så mycket mera i goda händer hos Hrr Hartmansdorffj Nerman och Westerstrand. Lägges härtill Hr Skogman i Kommerskollegium och Friherre Schulzenbeim i Bergskollegium, så ser man att en samling af den gamla rådgifvarepersonalen åtminstone icke är långt borta. En annan underrättelse om en befordran inom kamarillan berättas äfven, nemligen Öfverstekammarherren i survivans Grefve M. Lewenhaupts förordnande till Ö!fverståthållare, då Ar Möllerbjelm begärt tjenstledighet för sin sjukdom. — Vi skole, i frågan om tillsättning af Landshöfdingeoch Öfverståthållare-platser aldrig underlåta att erinra om det ytterst orimliga deraf, att Regeringen till dessa sysslor, som äro ibland de vigtigaste i landet, i anseende till deras blandade beskaffenhet af juridiska, kamerala och administrativa, sällan, eller endast undaniagsvis, förordnar personer, som hafva någon reda på, eller insigter i någotdera af dessa fack, utan nästan uteslutande håller sig till gynnade militärer. Hvad nu serskildt beträffar Grefve Lewenhaupt, så hafva vi, med all aktning för honom såsom befälhafvare för Lifbeväringsregementet och såsom en hygglig chef för sin officerskorps, hvilka båda egenskaper vi gerna antage, likväl aldrig hört omtalas, att han aflagt prof på något slags förmåga såsom förvaltare eller på några, vare sig juridiska eller statsmannakunskaper. Och likväl finnes intet embete, som, isynnerhet i närvarande ögonblick, synes så påfordra en man af facket, som QOlfverståthållareplatsen. Om man derföre ville hafva denna syssla skött som sig bör, och det endast är frågan om ett tillförordnande tills vidare, hvarföre utses icke dertill någon person som förut är bekant med stadens inrättningar och styrelse, såsom t. ex. Hr Lagmannen Uliberg, eller, om han anses för gammal, Borgmästaren Holm, hvilka båda Herrar på ett ganska hedrande sätt förestått den ingalunda lätta talmansposten i ett riksstånd under Riksdagarna? Vi fråga på allvar, om det finnes någon enda omständighet eller något annat skäl, på grund hvaraf Grefve Lewenhaupt bör föredragas framför dessa eller några andra, än möjligen det föreställningssätt, som icke vittnar mycket för sakernas ställning i allmänhet, satt ifrågavarande plats endast kan tillhöra hofgunsten ; och vi upprepa jemväl den frågan, hvad uppmuntran åt hela den civila embetsmanna-korpsen till duglighet och moralitet, som gilves från höga vederbörandes sida, om de förre se sin klass vid sådana tillfällen förbigången? DELTAR — Uti en af de Norr!ä ndska tidnin En AAgAA PP os LP LR oo KR ngarna med