Aftonbladet – 29 mars 1842, sida 3

en Engelsman, rik och oberoende, frisk till sin kropp, men psychiskt lidande af spleen eller hvad vi Tyskar kalla inbillningssjuka. Jag försökte allt för att rädda denna goda, men olyckliga menniska från sina fixa ider, men förgäfves; han förblef af den tron, att Guds dom förföljde honom och vände allt som rörde honom till olycka. Sålunda fortlefde han i ett tillstånd af känslolöshet, ett vegetatift lif, under hvilket intet, hvarken angenämt eiler oangenämt kunde verka på honom, tills plötsligt någon gjorde på honom ett djupt intryck. Denna någon är ensam i stånd att återkalla lorden till sig sjelf, till lifvet och lyckan, och denna någon är — nils Jag!) utropade Rosa förvånad. Ja, ni sjelfo, återtog doktorn. Lorden såg eder ofta på scenen, ban älskar eder, han vill gifta sig med eder. Vid dessa ord bleknade Rosa; icke för sjelfva sakens skull, utan emedan hon nu på en gång hade ljus öfver den hemlighetsfulle välgöraren. den underbare i avantscenslogen, och visste att Oskar var främmande för hela saken. Rästerer höll hernes förlägenhet för den brukliga förelöparen till ett blygsamt ,jan, eller åtminstone för ett oskyldigt koketteri och sade derföre vänligt i det han lade flickans hand 1 sin: ,Förskräcks icke, mitt barn, lord Castelcaunt är i sina bästa år, frisk och sund, mycket rik, och, hvad som ännu är mer, han är en god menniska., Herr doktor,, stammade Rosa nu i verklig förlägenhet,, ert godhetsfulia anbud hedrar mig; men då ni begärt sanningen af mig, vill jag säga eder, att jag redan gjort mitt vall Läkarens panna förmörkades, ty hans förhoppningars farkost hade strandat på den farligaste af klippor och satt fast. Ni älskar en annan? — Det är mig så myc