Aftonbladet – 26 mars 1842, sida 2

rvarföre regeringen förgäfves trampar och tram-j Dar på samma ställe, utan att komma framåt i några större Organisationer. Man finner der npemligen, bland andra mål, öfver hvilka Sverises Konung och dess Statsråd skola sitta och besluta, en hel mängd hemställanden från Konungens Befallningsbafvande af följande natur, t ex. om snickargesällen Petterssons antagande till sockensnickare i Nysätra församling; om garfvaregesällen Amilongs antagande i Nordmaling, lärlingen Lindqvists till garfvare i Skellefteå, gesällerna Sandstedts, Petterssons, Deijdricks, E!mblads, Nilssons, Janssons och 4 eller 3 andras utnämnande till målare, sadelmakare, kopparslagare i den eller den socken, o. s. v. Vidare finner man Danske unders. Rasmussens ansökning att få förevisa mekaniska konster, snickaren Forssblads besvär angående underhållet af en lykta på Södermalm, m. m., af samma beskaffenhet. Det är nästan omöjligt, när man läser en del af allt detta, att tro det vi lefva i midien af nittonde århundradet. Det är, såsom om man hörde den stundeslöse i Holbergs komedi af samma namn, hvilken aldrig hinner diktera sitt betänkande till slut, emedan ban emellanåt ideligen måste ut och se efter den lille sorte höne, som ofredas af de andra hönsen. — Statskontoret har af Regeringen mottagit en skrifvelse, daterad den 2 dennes, hvaruti kontoret förständigas, stt pregeln å de Svenska mynten hädanefter ej må innefatta annat vapen än det Svenska, samt att, till följd deraf, reversen å hela och baifva specie-riksdalersstycken skall förändras till likhet med den å fjerdedels-, åttondedelsoch sextendedels riksdalersstycken, i öfverensstämmelse med en af Reg. fastställd ritning. Angåenae anledningen till detta förordnande upp gifves blott, att, ehuru Kel. M:t icke äger rätt att, utan Rikets Ständers bifell, förändra rikets mynt till skrot eller korn, Konungens rättighet att slå mynt dock blifver oförkränkt. Detta lär väl dock ej vara egentliga anledningen, utan får man välanse detta förfogande såsom en koncession åt Norrmännens länge förda klagan öfver en del af Norska vapnets preglande på Svenska myntet. Vi förmode, att underrättelsen om den med myntet vidtagna förändring så tidigt kungöres allmänheten, at den må vara känd innan m yntet med den Bya pregeln konmer att cirkulera, så att nu ej må hända, hvad för några år inträffade med åttondedels-riksdalrarne, hvaraf två olika preglar på en gång funnos i rörelsen, utan attallmänheten kände till den ena sorten. — Angående procedyren vid öppnandet af de i Upsala universitets bibliotek af Gustaf HI deponerade kistor har Regeringen, i svar till Konsistorium på dess förfrågan, förordnat, att öppnandet skall ske i närvaro af akademiens prokansler, rektor och akademiska Konsistorium, samt t. f. chefen för riksarkivet, herr H. Järts, den sednare af den anledning att ett serskildt pakett, om hvilket f) är bestämdt huruvida det tillfaller universitetet ;; bör vid samma tillfalle öppnas. Tillika är förordnadt, att noggranna förteckningar böra upprättas öfver allt hvad så väl kistan som kofferten och det serskilda pakettet innehålla, samt att ett exemplar af denna förteckning, jemte afskrifter af Gustaf III:s disposition den 23 Juni 1788 och Konsistorii denna sak rörande protokoll den 3 April och 26 Maj 1792, böra till kanslern och af honom till Regeringen insändas. — Reglementet för Wisby navigations-skola har den 9 denwes blifvit faststäldt af Regerinzen, som derjemte förorånat, att halfva anslaget för innevarande år må med 230 Rdr användas till böckers och andra inventariers inköp, enär förra årets visat sig vara dertill otillräckligt. — Regeringen har genom beslut d. 46 sist. Februari, beviljat 1700 Rdr Bko för utgifvande af 3:dje och sista delen al Scriptores rerum sucsicarum medii avi att utgå al innevarande års anslag i stat till resestipiender samt läroböckers och lärda verks utgifvande. — Genom skrifvelse d. 2 sist!l. Februari, konrasignerad af Hr Expeditionschefen Munthe, nar Regeringen meddelat Statskontoret, till efterrättolse, Rikets sednast församlade Ständers belut, hvarigenom Ständerne afslagit Statsrådet af Wingårds ansökning om befrielse från utgörande Ve 453353 Rdr 45 sk. 7 rst., utgörande, genom Kongl. Maj:ts utslag d. 42 Augusti 1825 ådömd, änta å de af Landssekreteraren Kleman för år 1820 indrifne, men sedermera af honom förkingrade hemmansräntor för Adelsfane-regenentet. TAM — Uti Dagbladet för i dag förekommer en nsänd artikel, hvars författare med häftighet